Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
diktning ett tacksamt studieobjekt. Det är
främst de stora svenska 90-talslyrikerna som
tvingar sina rytmer på Mörne. Att han själv
var medveten därom vittnar en hel rad dikter
i "Solbärgning", dikter som är fullt i klass med
hans övriga produktion, om man bortser från
dunket av främmande rytmer i versen. Se bl. a.
"Visa i främmande land", där Frödings
"Val-larelåt" går igen, eller "Nyländsk prolog" med
sina rydbergska rytmer.
Till det vackraste i samlingen hör
prosadikten "I Finland", som skildrar ett möte med
en bonde som skär råg långt borta i en
skogs-röksdoftande ödemark. Mörne var en ung
student den gången och söker med en hälsning
och ett par ord nå kontakt med den stumme
skördaren. Men han får intet svar. Bonden
betraktar honom med kalla, isgråa ögon och
fortsätter att skära sin råg. Denna minnesbild
ger Mörne anledning att anställa betraktelser
över ett av centralproblemen i hans diktning:
ensamhetskänslan och gemenskapsdriften. Dik-
ten är starkt förtätad, och skildringen av
bonden är av samma höga klass som i den numera
klassiska dikten "Plöjaren".
Det är den under hela Mörnes levnad i
Finland hotade rätten och det nästan lika ofta
hotade finlandssvenska skärgårdslandskapet
som oftast tvingat diktaren till sång i
"Solbärgning" liksom i alla hans andra
diktsamlingar. Några anmärkningsvärda
toppresta-tioner finns inte att notera, men dikter som
"Kornknarren", "Tre dagboksblad", den
vredgade "Sång på skiftet", som vänder sig till dem
som påstått att det svenska elementet i Finland
aldrig varit annat än ett tunt överklasskikt, den
beskt satiriska "Porträtt" och den våldsamma
antinazistiska niddikten "Ariskt bygge" från
1939 är alla dikter att lägga märke till och vara
tacksam över. "Solbärgning" är en vacker
diktsamling som i förbluffande ringa mån gör
intryck av att vara vad den faktiskt är: en korg
smulor från många fullödiga diktsamlingars
rika bord. Olof Lagercrantz
Lyriska särlingar
Harald Forss: Rannsakan. Bonniers 1946.
5:50.
Bernt Erikson : Sagan om mördarriket jorden.
Nymans 1946. 8:—.
Bernt Erikson: Se världshjärtat. Författarens
förlag 1946. 10:—.
Harald Forss har vunnit en viss
ryktbarhet som den bohemiske skalden från Örebro,
den blå blommans besjungare mellan
skofabriker och bagerier. Närsynt bakom glasögonen,
svajande som ett bräckligt körsbärsträd, med
handen tryckt mot det alltför häftigt klappande
hjärtat, hör han även personligen till de mera
särpräglade typerna inom den unga lyriken.
Länge har han varit sin egen förläggare och
själv avyttrat sina diktsamlingar som
dörr-knackare, praktiskt företagsam mitt i den
romantiska fördrömdheten. Han lär inte ens
ha tvekat att uppträda som diktuppläsare inför
fotbollsklubbar, ett sällsamt möte mellan
fjärils-vingade själsstämningar och ångande
kroppslighet.
Harald Forss har gjort det svårt för sig (för
det kan väl inte ha verkat tvärtom) genom att
vara på en gång modernistisk och gammaldags
nyromantisk. Han har kastat bort många yttre
konventioner, av genomsnittsläsare ofta högt
skattade, och samtidigt har han uppträtt som
en trasigt fragmentarisk Stagnelius, en
ideal-och skönhetsdyrkare med erotiska sidoblickar.
Älskande ögon har lyst ur källor och stjärnor,
vita armar har vinkat mellan skyar. En längtan
har dragit honom tillbaka som en navelsträng,
modersskötet har varit hans sanna
framtidsport. En överkänslig ömtålighet för alla
verk-lighetspräglade motivs brutalitet har fått hans
dikt att hålla sig till det drömskt vaga, det
vattenlikt förbiglidande, det fantasiflyktiga.
Hans nya diktsamling, "Rannsakan",
markerar redan i titeln en förändring: det
själsdruckna och skönhetsyra har efterträtts av en
kritisk verklighetsorientering. Poeten ser sig
omkring under uppvaknandets olustkänslor:
o grå exil för den som upphört med sin roll
att stå till offertjänst som hjärtats träl.
Under "skuggans parasoll" gör han en hastig
återblick på det förflutna, en minneslek "i
kanten av förbrända lundar" medan
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
