- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
68

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

längt mitt liv med tio år", som Söderberg själv
säger. Vad Fredrik Böök, Vitalis Norström
eller "kyrkoherden i S: t Oscar" tidigare — var
och en på sitt sätt — hade kunnat erbjuda av
stimulans i egenskap av motståndare
överträffades i intensitet vida av vad den ryktbaraste
representanten för "de usla makterna i tiden"
var i stånd att åstadkomma.

Kampen mot Hitler och hans gelikar blir
slutstenen i Söderbergs livsverk och får honom
att på ett väsentligt sätt precisera sin
livsåskådning. Det märkliga och på samma gång för
Söderberg högst hedersamma är att han därvid
inte kommer i någon motsättning till vad han
förut har tyckt eller känt. Händelserna endast
tvingar honom att klarare tänka igenom och
därmed upplösa den motsättning som skenbart
verkar att finnas mellan en deterministisk
livsuppfattning och en moralisk. Söderberg har
aldrig trott på "den fria viljan". Han har alltid
hävdat att, om man så vill, ingen "rår för" att
han är som han är. Men jämsides med denna
uppfattning, som tycks upphäva allt ansvar,
har han aldrig tvekat att av sig själv, och som
en följd därav i viss mån även av andra, fordra
en vilja till rättrådighet och uppriktighet. När
han så på sin ålderdom konfronterades med
den uppmarscherande nazismen behövde han
bara följa sin känsla och sitt förnuft för att
finna den formel som upphävde denna
motsägelse :

Ur naturvetenskaplig synpunkt finns ingen skuld.
En krokodil är lika oskyldig som en lammunge, och
en Hitler lika oskyldig som en krokodil. Såtillvida
"förstår" jag Hitler mycket väl — mycket bättre än
om jag vore nazist. Men jag tycker inte om vidriga
skaldjur, hur bra jag än förstår dem. I umgänget
mellan människor är begreppet "skuld" oumbärligt.

Det intressantaste med Söderberg är kanske
till slut det levande och solida exempel han ger
på att en oförvillad känsla inte behöver
utesluta ett klart förstånd, och att ett klart
förstånd inte behöver utesluta en god karaktär.
Han bevisar att det kan finnas intelligenta
hedersmän, att "den gode" inte alltid behöver
vara "dum". Men han var inte en människa
vars begåvning låg i att öppna stora perspektiv.

Han har i sin sista bok en skarpsinnig
kritik av Nietzsche: "Det gick aldrig upp för
Nietzsche, att ’herrenaturen’ och ’slavnaturen’
är samma slags fänad", som i en enda mening
sammanfattar nästan alla Nietzsches
svagheter — men ändå är Nietzsche en större
ande och en djupare natur än Söderberg.

Så romantiskt vilseförd som Nietzsche kunde
han aldrig bli, men inom ett mera begränsat
område och på ett ofarligare sätt kunde han
vara lika blind. När Söderberg om Dostojevskij
säger, att han "hade den egenheten, att alla
något så när normalt utrustade människor
väckte hans motvilja", tror man sig höra en
ytlig journalist, och när han fortsätter: "och
de särskilt välbegåvade hans ursinnighet", blir
man beklämd och stum. Lika främmande
känner man sig inför det sätt varpå han reagerade
för El Grecos "senare och sämre saker", det
vill säga de målningar på vilka hans storhet
vilar. Men — det ena yttrandet är lika ärligt
som det andra.

Slutligen bör påpekas att man i Söderbergs
efterlämnade aforismsamling — som var att
vänta — inte saknar hans spirituella humor,
som stundom har ett tycke av O. A:s. Se här
ett exempel: "Hakkorset i sin vita rundel ser
ut som urtavlan på en klocka som har blivit
tokig." Knut Jaensson

Orätt fader

Lars Ahlin: Om. Tiden 1946. 13: 50.

Av alla de författare jag har haft att
recensera under årens lopp har ingen synts mig mer
svårbedömd än Lars Ahlin. Å ena sidan en
sällsam, nästan oerhörd författarbegåvning:
ett brett mänskligt register, en verklig "opera
i människobröstet" av originella gestalter, en
mustigt folklig berättarådra samtidigt med den
börne idédiktarens förmåga att i ett brokigt

stoff slå ner på "motivet" — som i Lars Ahlins
fall är ett Hjalmar Ekdal-motiv —
stilbegåvning, inte i egentlig mening, men känslostyrka,
så kallad "ton", och virtuos talang att hantera
språket, kort sagt ett sjudande kaos, en
ursprunglig problematik. Ä andra sidan de mest
allvarliga defekter. Originaliteten gäller bara
i stort, den genomtränger inte detaljerna, som
ofta verkar oäkta, tomt braverande, lösligt hop-

68

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free