Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
längre med, den luktar bara utspilld punsch
och ovädrad jungfrukammare. I sitt liv satte
han sig stoiskt-epikureiskt över alla praktiska
beräkningar, levde som en stillsam, fattig
bohem och blommade inom Par Bricoles
väggar, dog hedrad, blev snart glömd, men
återuppväcktes till en viss litterär berömmelse. Han
hade inte kunnat önska sig ett vackrare
äreminne än denna lilla bok med sin förträffliga
inledning av utgivaren, sin föredömliga
typografi och sina sirliga konturteckningar i tidig
1800-talsstil av Einar Ström.
Georg Svensson
Kortare anmälningar
Harald Beijer: Mordbrand. Norstedts 1946.
10:—.
Punktligt till jul kom en ny roman av
Harald Beijer, och punktligt till jul handlade
den om rättfärdighetens mekanik, sådan den
kan iakttagas inom burgen, trist och lagom
ohederlig medelklass. Temat är en gammal
baggbölares och sågverksägares hårdhet och
ganska frappanta ohederlighet, som hemsöks
på barn och barnbarn med ofrånkomlig
konsekvens. Dock inte alldeles ofrånkomlig: boken
har ett lyckligt slut, den slutar med en
mordbrand. Sonsonen, Ivar, sätter eld på sågverket
för att få ut försäkringen — åtminstone tror han
det, men det ligger andra motiv bakom som han
inte är så medveten om, och han gör heller
egentligen ingenting för att undvika att han
blir upptäckt och straffad. Branden betyder en
befrielse för honom ur en alltför intrasslad
härva av lögn och rädsla, som började när han
frivilligt åtog sig att hålla uppe faderns och
farfaderns verk, utan att ha resurserna till det.
Ivars lättnad när han bryter sig ut ur
trollcirkeln har en antydd parallell i den
föregående generationen: hans far känner ett kort
ögonblick, just innan han dör av hjärtslag,
hurdant hans liv kunde vara om han släppte
på sina dystra prestigekrav och mötte sina
medmänniskor mänskligt. Men det är bara ett
ögonblick. Resten av sitt liv har han nogsamt
använt att förbittra sin familjs liv, och deras
egen frigörelse kostar, som sagt, en mordbrand.
Romanen gör emellertid inte själv det
befriande intryck den enligt temat borde göra.
Möjligen beror det på den sublima slutrepliken
"Kom ihåg att jag har mina nerver i behåll",
varmed mordbrännarens yngre broder löser
alla sina och den övriga familjens problem.
Efter vad man har sett av brodern vill den
inte riktigt lugna en. Överhuvudtaget har det
varit lättare för Beijer att sätta sitt moraliska
räkneexperiment i gång än att skriva facit för
det. Det är för få och begränsade faktorer
medtagna i det, för att man skall kunna tro
på slutsumman, trots att författaren vid varje
ekvation pekar ut hur noggrann den är. När
man lägger ihop boken, har man ett intryck av
att man har hört mycket talas om personerna
i den, man har hört många välavvägda och
initierade anmärkningar, men man har inte
sett dem. Kerstin Anér
Peter Nisser: Träslottet. Bonniers 1946.
12:—.
Peter Nisser visade förra säsongen i två
noveller med värmländska motiv att han
effektivt kunde frigöra sig från det krampaktiga
grepp om hektiska miljöer och det beroende av
främmande förebilder, som kommit intresset
för hans egenartade begåvning att svalna.
I "Träslottet" har han ånyo återvänt från de
europeiska krigsskådeplatserna till sin
värmländska hembygd. Han har gått tjugufem år
tillbaka i tiden och skildrat hur en företagsam
jobbare äter sig in bland de gamla trötta
släkterna och tar hand om deras förfallande
gods — sista skedet i en utveckling, som gett
stoff åt flera svenska författare, främst
Hjalmar Bergman.
Redan i början fängslas man av den nya
tonen från novellerna, som här används till att
i målande svep dra upp geografin i den
skildrade landsändan och beskriva dess bebyggare.
Både natur och människor skildras med en
blandning av bistert humoristisk realism och
med en mjuk lyrik i de utsökta
landskapsbilderna, som finns insprängda här och var och
som visar vilket sensibelt författarinstrument
Nisser förfogar över och vilka fina utslag det
kan ge. Många gestalter i människomyllret
blir också konturskarpa individer med en
balans i teckningen, som Nissers figurer
tidigare gärna saknat, framför allt (och paradoxalt
nog) den oregerliga tattarfamiljen på Skifhult.
I förgrunden står så småningom släkten
Krassow på Sund, vars medlemmar både and-
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
