Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Staten som förläggare
Staten har i Sverige hittills inte bedrivit
någon annan förlagsverksamhet än den som
består i tryckning och spridning av rena
statstryck, såsom Svensk författningssamling,
riksdagsprotokoll, kommittébetänkanden etc. Sitt
intresse för skönlitteraturen har den visat
genom att anslå 50 000 till författarstipendier,
en summa som i senast framlagda budget
föreslås höjd till 75 000. Denna givmildhet bör
dock ses mot bakgrunden av att staten på
senare år belagt tidigare skattefria
stipendiefonder med skatt, så att t. o. m. en av dem helt
nödgats inställa sina utdelningar.
Facklitteraturen har staten också i någon mån understött
genom att lämna bidrag till tryckningen av
vissa vetenskapliga tidskrifter och
doktorsavhandlingar. Mera indirekt stöder den
litteraturen genom sina anslag till bibliotek,
undervisning och folkbildningsrörelser.
På senare år har man särskilt på
socialdemokratiskt och vänsterradikalt håll, inom
folkbildningsrörelserna med ABF i spetsen,
kommit till medvetande om att boken trots allt
bildningsarbete och all propaganda och trots
vårt folks ofta omvittnade läskunnighet inte
trängt vidare djupt ned bland massorna. (En
undersökning av Gallupinstitutet 1942 gav vid
handen att av städernas befolkning 37 % och
av landsbygdens 52 % inte läst någon enda
bok under det sistförflutna halvåret. De icke
bokläsande utgjorde bland bättre situerade
9 %, bland medelklassen 45 % och bland
arbetarna 50 %.) Skulden härtill läggs i
allmänhet på de höga bokpriserna och skulden
för dessa på de privata förläggarnas profit-
begär och den nuvarande bokförsäljningens
bristfälliga organisation. Det kom därför inte
som någon överraskning när två
socialdemokratiska förstakammarledamöter nyligen
motionerade om en utredning av förhållandena inom
bokförlagsverksamheten i landet och av
förutsättningarna för startandet av ett statligt
bokförlag i fri konkurrens med de privata
förlagen. Motionärerna vill också ha utrett
möjligheten att skapa ett statens bokråd, som skulle
fungera som övervakande och rådgivande
organ för förlagsverksamheten i landet. Detta
med ett vägledande centralorgan för
bokutgivningen har för inte länge sedan varit på
tapeten i Finland, och vi framhöll då
("Kommentarer", mars 1946) vådorna av en sådan
institution, som ofelbart måste få karaktären
av en statlig censur.
Ett statligt bokförlag i fri konkurrens med
de privata bokförlagen. Vad menas i detta
sammanhang med fri konkurrens?
Förmodligen endast att författarna alltjämt skulle ha
lov att gå till en privat förläggare om de trodde
att de fick bättre villkor där och blev bättre
omhändertagna. Att de gamla bokförlagen
alltjämt skulle få existera som minnesmärken över
ett föråldrat kapitalistiskt system. Inte kan det
väl vara meningen att det statliga bokförlaget
skulle konkurrera så fritt att det, sedan
aktiekapitalet skjutits till och funktionärer utsetts,
fick sköta sig själv utan någon som helst
subvention av statsmedel för täckande av
eventuella förluster? Då kunde det ju gå omkull
efter en tid, och en sådan prestigeförlust vill
staten säkert inte veta av. Men om ett
förlag subventioneras av staten, då är konkur-
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
