- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
128

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Jean-Paul Sartre: Att skriva för sin egen epok. Översättning av Eva Alexanderson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JEAN- PAUL S AKTRE

modig bejakelse; under epoken är det en god
eller dålig handling. Senare, efter epokens
utslocknande, inträder den i relativiteten, den
blir ett budskap. Men de domar som fälldes
över den i dess livstid komma inte att
upphävas genom eftervärldens domar. Ofta har
man sagt till mig om dadlar och bananer: "Ni
vet ingenting om dem, man måste äta dem
nyplockade på platsen för att känna hurudana
de är." Och jag har alltid betraktat bananer
som döda frukter, vilkas verkliga levande smak
undgått mig. Böckerna som gå från en epok
till en annan äro döda frukter. De ha i en
annan tid haft en annan smak, skarp och livlig.
Man måste läsa "Émile" och "Les lettres
Per-sanes" när de voro "nyplockade".

Man måste följaktligen skriva för sin egen
epok som de stora diktarna ha gjort. Men
detta innebär inte att man måste sluta sig inne
i den. Att skriva för sin epok är inte detsamma
som att passivt återspegla den, det är att vilja
vidmakthålla den eller förändra den, det vill
säga överskrida dess gränser mot framtiden,
och det är detta bemödande att försöka
förändra den som ger oss vår djupaste förankring
i epoken, vilken aldrig inskränker sig till en
död arsenal av hjälpmedel och sedvänjor, den
befinner sig i rörelse, den överskrider ständigt
sina egna gränser, den bildas av alla de
människor, vilkas konkreta nu och levande framtid
strikt sammanfalla inom den. Om förra hälften
av 1700-talet får sin prägel av bl. a. Newtons
fysik och teorin om den gode vilden, får man
inte glömma att den förstnämnda var en
ständigt fortsatt ansträngning att avtvinga det
okända sanningen i små portioner för att
utanför gränsen för samtidens vetande närma sig
ett idealiskt vetande, där fenomenen skulle
kunna matematiskt härledas ur
gravitationsprincipen, och att den andra var liktydig med
ett försök att bortom civilisationens ondska
återställa naturtillståndet. Bådadera angåvo
riktlinjer för framtiden, och även om denna

framtid aldrig har blivit något närvarande och
man har givit avkall på guldåldern och avstått
från att göra vetenskapen till ett logiskt
orsakssammanhang, förtecknade i varje fall dessa
levande och djupa förhoppningar en framtid
som låg utanför de dagliga omsorgerna, och
man måste, för att utläsa meningen i detta
dagliga liv, söka sig tillbaka till det med
utgångspunkt från denna framtid. Man kan inte vara
människa och man kan inte bli författare utan
att rita upp en horisontlinje utanför sig själv,
men det att kunna gå utanför sig själv är i varje
särskilt fall begränsat och enastående. Man går
inte utanför över huvud taget och helt enkelt
för att kunna skryta med att man gör det. Den
baudelaireska otillfredsställelsen är endast en
symbol för översinnlighetens abstrakta schema
och, eftersom otillfredsställelsen gäller allting,
slutar den med att gälla ingenting. Den
verkliga översinnligheten kräver att man vill
förändra vissa bestämda aspekter på världen, och
överskridandet får sin speciella färg och
karaktär av den konkreta situation som den avser att
förändra. En person engagerar sig helt för sitt
projekt att befria negrerna eller att
återuppliva det hebreiska språket bland judarna i
Palestina, han ägnar sig helt åt detta och
samtidigt förverkligar han ett allmängiltigt
mänskligt förhållande; men det sker alltid vid ett
bestämt och tidsbestämt företag. Och om man
säger till mig att man likaledes går utöver sin
epok när man siktar på odödligheten, svarar
jag att detta överskridande är falskt: i stället
för att vilja förändra en ohållbar situation,
försöker man komma ur den, och man söker
skydd hos en framtid som är oss helt och hållet
främmande, eftersom det inte är framtiden
vi skapa utan våra barnbarns konkreta nu. På
detta nu ha vi ingen möjlighet att inverka, de
komma att uppleva det i sin mån och som de
vilja; om de, i samma situation i sin epok
liksom vi i vår, vända sig till våra skrifter, sker
detta för syften som äro deras egna och som

128

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free