Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Elisabeth Tykesson: Soya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH TYKESSON
har blivit inblandad i för hennes del blir
föråldrad och hon slipper åtal. I "To Traade", det
andra dramat i raden, är det likaledes en
tillfällighet att det finns två kontorschefer Nielsen
som på samma tid uppehålla sig i samma
byggnad, och att den sinnessjuke vettvilling, som
har gått dit för att skjuta ner den skurkaktige
Nielsen i stället träffar på den Nielsen, som är
ett mönster av borgerlig dygd och förträfflighet.
Alt er förbundet;
usynlige Traade er trukket
mellem Menneskesjælen og de fjærneste Kloder
heter det i "Hvem er jeg?", och det kan sägas
att det är dessa trådar Soya hela sitt
författarskap igenom har varit i färd med att reda ut.
År för år, verk för verk, har han riktat sin
blick alltmer ut mot metafysikens "fjærneste
Kloder", och allt tätare och närmre har hans
tanke kretsat omkring de båda frågor som för
honom ha blivit huvudfrågorna i livet, frågan
om viljans frihet och frågan om det finins
någon straffande rättfärdighet, dessa frågor
som hos honom ibland smälta samman till den
stora frågan om vem och vad det är som bär
skulden och ansvaret för att denna jorden har
blivit en ondskans och lidandets hemvist.
Redan i "Parasitterne" säger den ohygglige
mäklaren Gruesen filosofiskt: "Men’sker ka’ nu
engång ikke være anderledes end som Vorherre
har mingeleret dem", och i "Jeg kunde nemt ta’
100 Kröner" spelar Soya upp temat för fullt,
försedd med argument från den moderna
tvil-lingforsknimg, som gjort den iakttagelsen att
ettäggstvillingar, vilka kunna betraktas såsom
en enda tvåkluven personlighet, inte bara bli
fysiskt och psykiskt lika varandra, få samma
sjukdomar på samma tider och nå ungefär
samma samhällsställning, utan också råka ut
för likartade olyckshändelser och drabbas av
samma tillfälligheternas oförutsedda slag, något
som har fått tänkande människor i likhet med
Soya att dra den slutsatsen att en människas
öde alltintill den tegelpanna som faller ner och
krossar hennes huvud finns inom henine själv
alltifrån den första sekunden av hennes
tillvaro och att hela livet måste bestå av
händelse-trådar vilka aldrig påverka varandra, endast
korsas och mötas i de punkter där det av
evighet är bestämt att de skola korsas och mötas.
Allt är bestäriit "fra det Øjeblik Sædfimen
berører Ægget" — "Før man er født er det
bestemt naar man skal dø" — livet är som ett
framrusande järnvägståg, dag för dag, timme
för timme närmar sig människan sin
livskatastrof — "Hvad hain saa end gør — unidgaa
den kan han ikke" — eller som statsadvokat
Knauer, medspelande både i "Brudstykker af
et Mønster" och i "To Traade", uttrycker sig:
"Livet er ligesaa lovbundet som en Sonate."
I "30 Aars Henstand", det tredje stycket i
tetralogin, ett drama i vilket personerna äro
närmast överrealistiskt tecknade unider det att
handlingen är ytterst hårt neorealistiskt
stiliserad, griper sig Soya an med sin andra
huvudfråga, den om det finns någon vakande och
straffande vedergällning i livet. Han framlägger
här en Nemesisteori, som nästan på håret
ansluter sig till den som Linné en gång lämnade
sin son som ett hemligt arv, och i vilken straffet
på ett lika direkt och drastiskt sätt som hos
Linné avpassas efter brottets art. Då Michael
Borch i dramats första bild finner att hans
hustru är honom otrogen och som följd därav
skjuter sig en kula genom huvudet, så betyder
detta att en dom sättes i verkställighet som har
blivit fälld redan trettio år tidigare. Scen för
scen leder sedan Soya handlingen bakåt och
reder ut de orsakstrådar som ha fört fram till
katastrofen. Ända tills han kommer till den
punkt i det förflutna där Borch själv har stått
som förstörare av en annans äktenskap, och
då han om en annan har uttalat just de ord
som i pjäsens början uttalas om honom själv:
"Hjærnen eT sprøjtet helt över paa Tapetet."
Den smärta vi tillfoga andra, menar Soya, går
ut i världsrymden och roterar runt där tills den
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
