Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Amerika och herr Kvestin som inte har varit
där. Det är påfallande "krilonskt" i tonen och
lider av att herr Kvestin inte har vett att
klämma fram med de ampra anmärkningar
mot Amerika, som kan grundas även på ett
tämligen flyktigt studium av tidningsnotiser,
hollywoodfilmer, amerikanska tidskrifter och
böcker — och inte minst på vad man får veta
av den objektive herr Ansell själv. Avsnittet
innehåller emellertid en hel del roande poänger
och fyndigheter; dessutom får man till livs
en välbehövligt grundlig utredning av det
invecklade amerikanska tvåpartisystemet och den
amerikanska isolationismens förutsättningar.
Det hela mynnar ut i herr Ansells åsikt att
Amerika representerar "den bästa början som
finns" och i en bekännelse till "den
amerikanska vardagskänslan för friheten". På
detta borde nog herr Kvestin -—- även om han
haft aldrig så mycket obehag av
Krångel-Sveriges förmyndarfasoner — ha kunnat svara
åtminstone med ett "hm".
Bokens sista tredjedel handlar om rent
litterära ting, bland annat får man till livs två
intressanta intervjuer med Faulkner och
Sand-burg. Närbilden av den förre har fina övertoner
av intensiv och oroande melankoli, och hans
förströdda upplysningar om vad han tycker om
sina egna böcker och sina kolleger har givetvis
sitt stora intresse. Vad Sandburg, och framför
allt då hans diktsamling "The People, Yes",
betytt som stöd för Roosevelts politik får man
också gott besked om. Vidare bör nämnas två
studier av den på nytt aktuelle Scott Fitzgerald
och frifräsaren Henry Miller. Det är inte fråga
om några porträtt i helfigur, men de ger
värdefulla upplysningar, och Thorsten Jonssons
litterära omdömen är alltid värda att lyssna
till. De framförs med kännarens behagligt
nyanserade och oförbluffade tonfall och styr
ofta förvånande snabbt på det väsentliga. Som
kritiker är han motsatsen till lättimponerad
men samtidigt ovanligt vidsynt och t. o. m.
komplexfri. I det sammanhanget erinrar man
sig att han var den förste rikssvensk som skrev
en större essay över Gunnar Björling. Och
i Amerika har Thorsten Jonsson funnit en
motsvarighet till denne omstridde diktare i den
omstridde E. E. Cummings, som han alltså
här introducerar för svensk publik. Med sin
vanliga lugna och allintresserade blick har han
trängt igenom den skenbart excentriska ytan,
funnit den panteistiska, spirituella kärnan och
konstaterat det djupa sambandet mellan denna
kärna och den form, som förorsakat så många
huvudrunkningar. Sedan man väl kommit
underfund med tekniken är denna poesi
faktiskt inte så oöversättlig som det först kan
förefalla, och Thorsten Jonsson har alltså inte
nöjt sig med att rita upp Cummings’ profil,
han har också utfört kraftprovet att
översätta 31 av dessa luftiga, spetsiga dikter, som
tillsammans ger en klar belysning av den
originelle "typografikerns" utveckling och
olika sidor. Med sin högt utvecklade ordkonst
har Thorsten Jonsson naturligtvis lyckats
förträffligt, även om det är oundvikligt att dessa
luftdikter, en av de få lyriska ekvivalenterna
till den abstrakta bildkonsten, oftast har blivit
en aning tyngre i den svenska versionen.
Erik Lindegren
Segerstedt och andra
Mia Leche Löfgren: Hård tid. Hökerbergs
1946. 12:—.
Mia Leche har fortsatt sitt självbiografiska
författarskap med en ny volym som bringar
det fram till nutiden. Efter "Våra föräldrars
värld" och "Så var det då" har nu följt "Hård
tid". Kompositionen är där en annan än i de
föregående böckerna: författarinnan har
grupperat sina minnen kring tre olika ämnen,
nämligen de politiska flyktingarnas öden i vårt
land, Torgny Segerstedt och Carl von Ossietzky.
Tillsammans skall dessa tre självständiga
uppsatser ge en bild av vad som fyllde
författarinnan under den tid då nazismen kastade
sin slagskugga över världen.
Sveriges hållning i flyktingfrågan var före
det stora omslaget till ytterlighet snål och ogin.
När Hitler hade kommit till makten och gjort
livet outhärdligt för mängder av anständiga
tyskar, skärpte vi våra
invandringsbestämmelser, och när Hitler-terrorn slutligen
stimulerade tendenser till massemigration, införde
regeringen Hansson ett slags spärr för
invandring från Tyskland. Och det var inte nog med
detta: de arma flyktingar som i blind
förtröstan på svensk humanitet hade hunnit fly
till oss, innan spärren blev oöverstiglig,
utsättes här för vidriga trakasserier från polis-
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
