Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
efter i utvecklingen, även om de skötas aldrig
så handboksmässigt mönstergillt. Det behövs
andliga vitaminer likaväl som kroppsliga. Man
önskar Gertrud Zetterholms bok många läsare:
sådana som se på barnet som en biprodukt till
nöjeslivet, sådana som anse barnafödandet som
en plikt, sådana som inte känna sig fullvärdiga
inför sina bekanta förrän de ha barn,
slarv-rarna och slarvorna, kort sagt alla som sätta
barn till världen utan den fulla och hela
kärlek, som verkligen vill ha barnet, och som
genom sin blotta förefintlighet är en garanti
för att detta barn också skall få ett åtminstone
i inre hänseende gott och harmoniskt hem.
Elisabeth Tykesson
Gudmund Gustaf-Janson : Drömlandet ligger
i norr. Bonniers 1946. 11:50.
Gudmund Gustaf-Janson har synbarligen
blivit delaktig av den fabuleringsgåva som
utmärker den kända författarfamilj han tillhör.
Utan stilistisk eller konstnärlig egenart i ordets
egentliga mening men verkligt friskt och
medryckande berättar han i denna sin andra bok
om en ung uppfinnares liv och upplevelser, som
ibland äro av ganska fantastisk art, i ett fall,
den erotiska episodens upprinnelse, närmast
filmromantisk. Läsaren får emellertid roande
och intressanta inblickar i en fantasi- och
tankevärld, som han inte är van att stöta på
i skönlitteraturen men som inte desto mindre
har vissa påfallande likheter med diktarens.
Berättarj aget har väl stått författaren alltför
nära för att vara riktigt objektiverat, och det
måste nog överhuvud sägas, att den djupare
individualiseringen av figurerna ersatts med
psykoanalytiska pekpinnar. Men Gudmund
Gustaf-Janson har god hand med den utvärtes
typskildringen, och i vilket fall som helst har
han lyckats åstadkomma en spänningsfylld och
mycket underhållande berättelse.
Holger Ahlenius
Gösta Pettersson: Utan belöning. Norstedts
1946. 5: 50.
Gösta Pettersson debuterade förra året med
den lilla romanen "Från tolv till tolv". Liksom
där framstår han i dessa noveller som en inte
ointressant men något tunn författare.
Berättelserna handlar oftast om pojkliv på Söder
och i de södra förstäderna, alltså samma miljö
som behandlats av bl. a. Arne Trankell, om
vilken Gösta Pettersson för övrigt erinrar både
i fråga om den skenbart opersonliga stilen och
den delvis behavioristiska personteckningen,
ehuru hans stil är något blekare och mindre
koncis än Trankells.
Varje beskyllning för påverkan är givetvis
utom all fråga, men det har sitt intresse att se
hur lika någorlunda jämnåriga författare kan
skriva om samma miljö. Hemingway har nog
i Pettersson en av sina ännu i denna bok
trogna lärjungar (även om inflytandet delvis
kan ha kommit indirekt), det märks i titlar
som "Humlor i aspen", "Jag sätter mig ne-er"
och i stilgrepp, framför allt i metoden att låta
den inre spänningen få förbli outlöst genom
att avsluta en historia med en detalj
observation, som har mycket mindre intresse än
huvudhandlingen.
Man vet fortfarande rätt litet om Gösta
Pettersson, utom att han tecknar goda porträtt av
pojkar och unga män, t. ex. av den efterblivne
"Slaktarn" i "Schack" eller av den unge och
blyge förföraren i "Sen höst". Men man vill
gärna läsa en bok till av honom.
åke runnquist
F. L. Green: Jagad. Översättning av
Margaretha Odelberg. Norstedts 1946.
9:50.
F. L. Greens roman är en bok om den svåra,
uthärdligt outhärdliga och bittra men
nödvändiga konsten att vara jagad. Att
skådeplatsen för det dygnslånga dramat råkar vara
Belfast eller att huvudpersonen är en irländsk
revolutionär som vågar livet varje gång han
kommer ut på en gata är mer ett effektfullt
stilgrepp än bevis på intresse för den irländska
frågan. Green är engelsman och betraktar den
irländska revolutionära rörelsen som en terror
utan mål, och de få gånger man skönjer ett
ideologiskt inslag i boken tränger bitterheten
över attentat och blodsutgjutelser igenom den
nyktra registreringen av dygnets alla
uppskakande händelser. Å andra sidan är naturligtvis
inte Green heller sluten för det samtidigt
frånstötande och gripande i all underkuvad
fanatism.
Vad man fäster sig vid i "Jagad" är kanske
först och främst det intensiva intresset för
människor, för den process inom människan under
vilken beslut formas och handlingar planeras.
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
