- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
197

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

också småningom bör tas upp på dagordningen
av dem det vederbör.

Edvard Munch

hade tidigt betydelsefulla kontakter med
Sverige. Han och Strindberg påverkade ömsesidigt
varandra i 90-talets Berlin. En utställning i
Stockholm 1894 blev för konstnären en stor
uppmuntran. I Ernest Thiel fann han redan
1906 sin förste, verkligt förstående och
frikos-tige mecenat. Alltsedan dess har Munch varit
en mäktigt verkande kraft i svensk konst; det
finns inte många svenska målare efter 1900 som
helt kan svära sig fria från hans inflytande.

Den utställning av valda verk ur Munchs till
Oslo stad testamenterade kvarlåtenskap som
under januari—februari ägde rum i Stockholm
och som nu överflyttat till Göteborg mottogs
också med våldsamt intresse. Den bekräftade
Munchs ojämförliga rangplats i modernt
nordiskt måleri, och när den småningom väl också
går ut till andra länder skall den äntligen för
världen fastslå hans storhet. Det bör dock
sägas och det borde kanske vid presentationen
av denna utställning ha framhållits klarare att
denna samling av Munchs verk inte är den
mest representativa som kunde ha
åstadkommits, bortsett från grafiken. Huvudverken i hans
produktion befinner sig i gallerier och
privatsamlingar, framför allt Nasjonalgalleriet i Oslo,
och de varianter av några bland dem som
Munch behöll för sig själv och som nu utställs
har i vissa fall karaktären av flyktiga
anteckningar för minnet. Kollektionen är av
utomordentligt intresse som studieutställning, och
den rymmer enstaka fullödiga mästerverk, men
utkasten och experimenten dominerar. Därför
avslöjar den inte Munch i hela hans mäktighet,
och detta har tydligen hos mindre initierade
besökare framkallat en viss besvikelse, en viss
benägenhet att vilja rucka på Munchs position.

Det stora publikintresset kring denna
utställning liksom tidigare kring van
Gogh-utställningen lockar en till funderingar över
massans psykologi. Enbart i Stockholm besökte
c: a 25 000 personer Munchutställningen. Det
är en siffra som sällan nås när det gäller en
bok ens i hela landet. Nu är ju ett
utställningsbesök billigare än ett bokköp, men ändå —
skulle en bra 2-kronasbok säljas i 25 000 ex.
enbart i huvudstaden? Konstens besökssiffror
blir också vackrare och mera uppbyggliga av
att det är otänkbart att annat än verkligt god
(berömd) konst skulle förmå dra en
masspublik, inte därför att människors
kvalitetssinne är mera uppdrivet när det gäller konst än
litteratur (och teater och film) utan därför att
endast den erkänt goda konsten kan bli en
sensation och ett samtalsämne, en skyldighet
att ta del av. Varför betraktar den moderna
människan det som en hederssak och kanske
rentav ett nöje att se god konst samtidigt som
hon tydligen inte anser det vanhedrande att ge
stor spridning åt dålig litteratur och göra usla
pjäser och filmer till succéer? Det äkta
konstintresset spelar givetvis en stor roll i dessa
konstframgångar, men det räcker inte att
förklara dem. Flertalet går ändå dit av nyfikenhet
och går därifrån innerst inne föga övertygade
om att de begripit vad de sett och tyckt om det.
Beror fenomenet helt enkelt på att den stora
konstpubliken är en mera ny publik än
bok-och teaterpubliken, inställd på att lära sig se
och därför lättare att påverka i ambitiös
riktning. Eller beror det bara på att tillfällen
saknas att genom utställningsbesök manifestera
smaken för det billiga, pråliga och vulgära?
De mängder av dåliga "konstverk" som
tydligen med framgång saluföres i möbelbutiker
och obskyra konstaffärer talar ett annat och
inte lika uppmuntrande språk.

Georg Svensson

197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free