Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Mårten Edlund: Gustav. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅRTEN EDLUND
GUSTAV
Postbussen bromsade in och stannade
utanför affärn. Den kraftiga motorn spann
tålmodigt och Klasson tog händerna från ratten,
drog av sig handskarna och sköt tillbaka
mössan från den smala brunbrända pannan. Han
lutade sig bakåt i förarsätet och tände en
cigarrett och knäppte ut tändstickan genom
dörren. Eskil i Backen reste sig och gick mot
utgången på sina korta krumma ben.
— Du kan väl ta den där, så slipper jag
slänga ut’en i skiten, sa Klasson och pekade
på postväskan.
— Att inte Gustav har ränt ut efter’n redan
då, sa Eskil. Han har väl brev från dä där
institute som vanligt.
— Dä ä ju sånt jävla väder.
— Dä brukar inte hindra, sa Eskil
föraktfullt och tog väskan och kiev ut i regnet.
Han var den ende som steg av. Ingen steg
på och det var bara ett par käringar kvar
i bussen. Dom skulle visst på bönemöte i
Abborrtjärn, och hur dom skulle ta sig tillbaka
igen, det var ju deras ensak, tänkte Eskil.
Vattnet skvätte om kängskaften på honom
och han hade den skarpa blåsten rakt emot sig.
Det var bara fem sex meter till affärn, men
dörrens bleka ljusrektangel suddades ut nästan
alldeles av det piskande regnet. När han hade
hunnit fram till trappan, öppnades dörren och
Gustav kom emot honom.
— Jag hörde’n inte, flämtade han. Dä va
väl för blåsten.
Motorn rusade. Klassons cigarrett beskrev
en lysande cirkelbåge i mörkret. Den tunga
bussen rullade nerför backen, svängde åt
vänster och försvann bakom skolhuset.
— Jaså, dä ä läskarn själv som kommer,
sa Eskil och räckte Gustav postväskan.
— Ska’ru inte gå in i värmen ett tag?
frågade Gustav.
— Nä, jag ska allt traska hemåt jag.
— Du kanske har brev.
— Dä kommer aldri nåt te mej. Dä ä inte
alla som beställer post på institut.
Eskil flinade elakt och vände Gustav ryggen.
Gustav svarade inte. Han öppnade dörren
och gick in i affärn igen.
Den var fullproppad med folk som hade
kommit dit för att hämta post, prata politik
eller bara träffa bekanta. Luften var tjock och
ångande av svett, Tiger Brand och våta kläder.
Gustav trängde sig fram och ställde sig
bakom disken. Han ropade upp namnen på
alla som hade post att hämta och la åt sidan
sitt eget brev från Hermods.
Sen troppade de av så småningom, lämnade
motvilligt stugvärmen och gav sig ut i mörkret
och regnet och blåsten.
Först vid halvåttatiden kunde Gustav bomma
för, och så började han sopa golvet med
sågspån. Han gjorde fort ifrån sig. Handlarn var
i stån för att byta Forden och skulle inte
komma tillbaka förrän dan därpå. Så nu kunde
han sitta och läsa inne på kontoret så länge
han hade lust, och han fick gärna ligga kvar på
kontorssoffan över natten hade handlarn lovat.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
