Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Mårten Edlund: Gustav. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
ratten och såg handlam gå in i affärn. Han
körde runt knuten, bromsade upp alldeles
intill vattenledningen och slog ifrån motorn.
Köksfönstret stod öppet, och då han kom
ut från garaget med vattenslangen och strilen
hörde han röster därinifrån. Han ville inte
lyssna, men ändå hejdade han sig och stod
stilla i dörröppningen.
— Gjorde du som jag sa?
— Jaa.
— Nåå?
— Nä, han vill nog inte ha mej, och han
ger sej väl i väg när han ä utlärd sa han.
Häftigt:
— Skulle du inte va go nog åt’en då?
Lågt och snyftande:
— Jag vet inte jag.
— Hur ska dä gå mä affärn nu då? När
dä inte finns nån som vill ha dej. Och du ä
för dum i huve för å sköta’n själv. Hur ska
dä gå tror du? Du duger ingenting te. Och
inte har jag långt kvar heller. Du kan inte få
nån annan. Dä ä du för gammal och ful te.
Gjorde du pricis som jag sa?
— Nä, inte riktigt. Dä tog imot. När han
inte ville så. Och jag håller ju av’en. Dä vet
du, far.
— Du får göra om’et. Han kan inte få’t
bättre än här. Pengar finns dä, dä vet du. Han
kan inte få’t bättre.
— En kan väl inte tvinga’n, när han inte
vill.
Med hög röst:
— Du gör om’et säjer jag.
I ångest:
— Du gör illa mej, far.
— Du gör om’et säjer jag. Men inte förrn
jag har varskott.
Svagt flämtande:
— Ja, far.
Och så hördes snabba steg över golvet och
en dörr slogs igen. Elin snöt sig, och så blev
det tyst.
Gustav stod stilla ett tag till, och sen ryckte
han upp sig och gick ut till bilen, och när
han hade tvättat den blank och fin körde
han in den i garaget och gick tillbaka till
affärn. Skollärarn var just inne och köpte
tobak. När handlarn fick se Gustav lyste han
upp.
— Magistern ska tro att dä ä en bra hjälp
jag har i Gustav, sa han. Jag vet inte hur dä
ska gå när han flyttar ifrån mej.
— Jaså, Gustav tänker ge sej i väg? sa
magister Spång.
— Dä har jag inte funderat nåt på än, sa
Gustav lite generat. Men ...
— Dä kan väl inte va nån framtid för’n å
gå i den här gamla affärn, avbröt handlarn.
Som han läser och står i.
— Ja, Gustav har alltid haft lätt för sej, sa
magister Spång. Och det är ju bara nyttigt att
komma ut och pröva på lite av varje medan
man är ung.
— Ja men___, försökte Gustav.
— Dä ordnar sej nog, sa handlarn.
Och magister Spång tog sin tobak och gick.
— Lycka till då, Gustav, sa han i dörren.
— Hör du, Gustav, om du skulle ta och
skriva ut dom där räkningarna nu, så ä vi å
mä dom, sa handlarn.
Gustav ryckte till.
— Du står visst och drömmer, sa handlarn
vänligt.
— Ja, ja, för... förlåt, stammade Gustav.
— Jo, jag sa att du kunde gärna ta och
skriva ut dom där räkningarna nu, så ä vi å
mä dom, upprepade handlarn.
— Ja visst, dä ska jag göra, svarade Gustav.
Han vaknade upp ur sin förvirring, och när
han gick in på kontoret lämnade han dörren
på glänt om han skulle behövas ute i affärn
också. Just som han höll på med att plocka
fram räkenskapsböckerna hörde han att
handlarn stängde till dörren. Han tog huven av
skrivmaskin och satte sig vid skrivbordet.
3 BLM 1947 III
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
