Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Mårten Edlund: Gustav. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅRTEN EDLUND
Innan han hade börjat öppnades dörren från
köket och Elin kom in.
Hon hejdade sig.
— Jaså, sa hon, jag visste inte att du var
här. Jag tänkte bara damma å lite.
— Dä kan du väl göra ändå.
— Nä, jag vill inte störa...
— Inte blir jag störd inte, sa Gustav och
började knacka på maskin.
Bakom sig hörde han Elins försynta
tassande. Det var så försynt att det nästan
irriterade honom. Hennes cirklar blev allt snävare,
och när hon var alldeles intill skrivbordet
vände han sig om och såg på henne. Hon
spratt till som om hon hade blivit överrumplad.
Ögonen såg skrämda ut, var ännu blackare än
vanligt och ögonlocken var svullna och
röd-kantade. Hon stod där och stirrade på honom,
ful och oformlig men tillgiven som en hund.
Han mådde nästan illa av att se på henne,
men han greps av samma plötsliga medlidande
som han brukade erfara inför ett sjukt djur.
Han reste sig och gick fram till henne och
strök henne sakta över det färglösa åtstramade
håret.
Det ryckte i hennes mungipor och de
röd-svullna ögonen blinkade. Hon snyftade till, la
huvet mot hans bröst, och så kom tårarna
flödande. Han stod där och höll om henne och
visste inte vad han skulle ta sig till. Precis när
som helst kunde handlarn ha ett ärende in på
kontoret. Hur skulle det då gå? Hur skulle han
då komma ifrån det?
— Var inte lessen nu, Elin, sa han och strök
henne allt ivrigare över håret för att lugna
henne.
Men det hjälpte inte. Tårarna flödade bara
ännu ymnigare och snart var hela ansiktet
rött och svullet.
— Ja — ä — in-te les-sen, hulkade hon. Ja
kan ba-ara va gla nä-är du ä hos mej.
Hon tryckte sig ännu hårdare intill honom,
och han äcklades av att känna hennes lösa hull.
Bara nu inte handlarn kommer in, tänkte han
igen och befriade sig varsamt från hennes
omfamning.
— Gå ut och skölj av dej i ansikte nu, så
dä inte syns att du har gråti.
Utan ett ord gick hon lydigt ut i köket, och
han hörde vattnet spola ur kranen.
Dammhandduken låg kvar på golvet bakom
honom. Han la upp den på en stol och tog itu
med räkningarna igen.
Elin kom inte tillbaka för att damma
färdigt, och när det blev middag fick Gustav gå
ut i affärn och avlösa handlarn. Han undrade
vad dom pratade om ute i köket. När det blev
Gustavs tur att äta passade Elin på att städa
färdigt på kontoret. Han satt ensam vid bordet
och petade i maten. Då Elin kom tillbaka reste
han sig. De möttes i dörren, men ingen av
dem sa nånting. Han skrev ut resten av
räkningarna, la dem i kuvert och satte på
frimärken. Men det gick sakta för honom, han
slog fel och måste radera flera gånger. Sen
tog han fram hermodsbrevet och tittade lite
på det. Just då kom handlarn in, och Gustav
smusslade snabbt undan brevet igen. Han såg
lite skuldmedveten ut, men handlarn hade
tydligen inte lagt märke till att han höll på med
privatstudier under arbetstid. Han låtsades
åtminstone inte om det. I stället gick han fram
till Gustav och harklade sig ett par gånger och
slog honom gemytligt på axeln.
— Ja, du har ju blitt kontorchef nu, Gustav,
skrockade han. Så du ska väl ha löneförhöjning.
— Nä men ...
— Vi säjer tjufem kröner till i månan, och
så räknar vi dä från första juli, så då ä jag
alltså skyldi dej hundra riksdaler.
Han tog fram plånboken och valde ut en
hundralapp som han med en högtidlig gest
överlämnade åt Gustav.
— Nä, men dä ä alldeles för mycke,
försökte Gustav och stod och tummade på
hundralappen.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
