Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Holger Ahlenius: Vintervisit i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLGER AHLENIUS
för den bokhungrige och frågvise utlänningen
och som gör sig möda med att ge anvisningar
och slå i katalogerna. Den franska
bokhandelskatalogen har för övrigt det företrädet framför
den svenska, att man där kan slå inte bara på
författarnamn utan, om detta fallit i glömska,
även på boktitlar.
Huvudorsaken till detta sönderfall, som varit
rådande i åratal och därför hunnit
demoralisera de yngre medarbetarna, är den allbekanta
pappersbristen, som tillåter förlagen att sända
ut sina nyheter endast i ytterst begränsade
upplagor och hindrar dem från att trycka om
äldre och slutsålda saker. Ett stort förlag som
Pion har sålunda flera hundra ständigt
efterfrågade standardartiklar, som för tillfället är
slut och väntar på tilltryck och som man ska
ta itu med efter hand som papperstillgången
och nyheterna med förtursrätt gör det möjligt.
Sedan gränserna öppnades har den utländska
publiken tillkommit och ytterligare stegrat
efterfrågan på franska böcker. Ivern att
översätta fransk litteratur är också stor; hos
Galli-mard inhämtar jag, att italienarna härvidlag
ligger främst, följda av tjeckerna som tvåa och
oss svenskar som trea. Men har man som jag
den franska bokhandelns överflödande
rikedom i livligt bevarat minne, så gör den
nuvarande torftigheten i Europas mest läsande,
mest boksynta land, där klassikerna inte längre
står att uppdriva, ett beklämmande intryck —
frånsett att jag springer benen av mig för att
suga upp den honung som finns och samla ihop
vad jag oundgängligen behöver.
Politiskt sett överskuggades min parisvisit av
Fjärde republikens dop med Léon Blum som
gudfader. När man erinrar sig det vilda hat
som den franska bourgeoisien åren 1936—38
ägnade den dåvarande folkfrontsledaren,
häpnar man inför den popularitet han numera
åtnjuter även i borgerliga kretsar, där man
i honom ser både frälsaren från kommunismen
och inflationens bekämpare och livligt beklagar
att hälsoskäl och hög ålder inte tillåtit honom
att fullfölja det lyckligt inledda verket. En
påminnelse om denna åsiktsförskjutning möts
med förlägen tystnad eller en skruvad
förklaring, att Blums socialism blivit mer
"humanistisk". Häri må ligga ett korn av sanning,
men rätta förhållandet är annars det, att Blum
alltid varit kantianen och idealisten Jaurès’
hängivne lärjunge och att han redan 1920, vid
kongressen i Tours, där arbetarpartiet
splittrades i socialdemokrater och kommunister, var
den som ivrigast bekämpade anslutningen till
Moskva. Såtillvida går det alltså en snörrät
linje genom hela hans politiska gärning, som
dock förefaller mig präglad av hög intelligens
och kultur, god vilja, omutlig hederlighet och
varm patriotism mer än av verkliga
statsmannaegenskaper.
Alltnog, Mauriac kunde med fog skriva i
Le Figaro, att det inte var Fjärde republiken
som tog vid utan den Tredje som fortsatte.
Både presidenten, Auriol, den nye
konseljpresidenten, Ramadier, och
kammarpresidenten, Herriot, är ju gamla välkända herrar från
den förra republiken, och av dessa har den
sistnämnde bara återinträtt på sin forna post
och därtill lagt glansen av ett nyförvärvat
medlemskap i Franska akademin, där den vittre
och höglärde humanisten och liberalen
kommer att göra sig förträffligt. Att tillsättandet
av en ny samlingsregering, där de disparata
elementen ånyo skulle komma att schacka
varandra och därigenom hindra alla initiativ,
bara innebar ett nytt inkapslande av den
permanenta krisen, borde stått uppenbart för alla.
Statstjänstemännens och de kommunistiska
fackföreningarnas krav på löneförhöjningar
— i sin tur mer än begripliga med hänsyn till
levnadskostnaderna! — är ju oförenliga med
den prissänkning, som alla eftertraktar och
som inom alla företag genomförts till fem
procent efter Léon Blums dekret. Varken det
borgerliga blocket eller kommunisterna ville
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
