Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Åke Runnquist: Munkmyten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUNKMYTEN
Och Nøjgaard refererar vidare:
Maaske var Förklaringen paa ham (Hitler) den,
at han ikke saa de Ruiner, hans Kamp skabte, men
kun den nye Bygning, der stod for hans Arkitektblik,
at han altsaa vidste, at Fødsel kun kan ske gennem
Lidelse.
Talet utmynnade i tanken att man åter kan
stå på vänskaplig fot med tyskarna, när
förhållandet besegrad—erövrare utbytts mot
likställighet. I ett senare anförande samma
sommar skärpte Munk tonen både mot demokratin
och mot Hitler, förordade" den kristne
Verdens-ordning" och nämnde som lämpliga opolitiska
folkledare gymnastikpioniären Niels Bukh och
f. d. danzigkommissarien Helmer Rosting, vilka
båda senare förebråtts för onationellt
uppträdande. Åtalet mot den förre har dock
återkallats, den senare avled innan åtgärder kunde
vidtas.
Efter den heta sommaren 1940 förändrades
emellertid Munks inställning på väsentliga
punkter. Han uppträdde med oförminskad
häftighet mot samlingsregeringen och Scavenius,
men tyskarna började också få allt större del
av hans anklagelser. I april 1941 skrev han till
Hans Brix (efter Brix’ referat s. 232):
Han levede i et Slags Helvede, — det vil sige Graad
og Tænders Gnidsel. Om sin Følelse överför Hitler
brugte han den bedske Lignelse — at det var som
hans Elskede havde ligget i med fremmede Mænd,
mens han skrev Digte om hendes uskyldsblaa Øjne.
Han betragter enhver Dansker, der i Hitler ser
noget-somhelst andet end — ■—- — der paa Hitler tillader
sig nogensomhelst anden Förklaring end
Kriegsbe-schädigung, Rygmarvssyge og Abdegeneration, som
en Forræder af Fædreland og Menneskehed —
Helt hade han trots detta kärlekshat inte
utträngt varje samklang med Hitler ur sitt
system, därom vittnar ett annat brev till Brix
i september 1942. Munk skriver där apropå det
olämpliga i "Kvindens saakaldte Frigørelse",
en fråga där bägge herrarna var helt eniga:
Han erklærede sig sikker paa, at Kvindens
saakaldte Frigørelse og saakaldte Ligestilling med
Man-den blev Europas Undergång. Vi levede i en Verden
af Svinen. Hvis Hitler ikke havde solgt sig selv til
Generalerne og almindelig banal Ærgerrighed og var
blevet trivial Erobrer i Alexander—Napoleon-Stilen,
uden disse to Herrers forsonende Menneskelighed, hviä
han havde fastholdt at han var en Reformator og ikke
en prøjsisk Krigska’l, kunde han have bragt vor Klode
den Kur, den trænger inderligt til — Strænghed,
Offer, alt paa sin rette Pläds, ogsaa Kvinden. (S. 246.)
De skärpta förhållandena i Norge
framkallade Munks livliga protester, han uppträdde
mot frivilligvärvningen till det andra
finlandskriget, "Niels Ebbesen" kom ut 1942 och "Tre
Prædikner" 1943; båda beslagtogs. Munk
uppträdde allt häftigare mot tyskarna, och det
tycks nu på många håll, där man tidigare ställt
sig avvisande mot honom, stå klart att han
befann sig på samma front som den spirande
frihetsrörelsen -—- om också inte för att
försvara folkstyret utan främst tack vare en
historiskt motiverad fosterlandskärlek. I valstriden
på våren 1943, där han företrädde Dansk
Samling, blev han illa åtgången, men
huvudsakligen för tidigare yttranden. Efter
undantagstillståndet och judeförföljelserna hösten 1943
stod det klart för honom att han levde i
livsfara; den dödskänsla, som sedan barndomen
följt honom, stegrades till visshet om att han
en dag skulle hämtas bort av okända män, och
så blev det som bekant också. Han hade då
i den lilla scenen "Før Cannae" hunnit
framställa en av sin ungdoms viljestarka hjältar,
Hannibal, som en bullrande tom tunna, medan
sympatin vilar på den fredsälskande Fabius.
Denne är dock, enligt trovärdiga uppgifter,
inte avsedd som någon symbol för
demokratiska principer, utan för England som nation.
Demokrat i vanlig mening blev Munk aldrig,
liksom han aldrig var nazist i ordets egentliga
bemärkelse. Hans sympatier för hitlergestalten
höll som anfört i sig ganska länge, men
landsförrädare kan man knappast kalla honom.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
