Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Finlandssvensk lyrik
Tito Colliander: Träsnittet. Söderström & Co.
Helsingfors 1946.
Ralf Parland: Oavslutad människa.
Söderström & Co. Helsingfors 1946.
Eva Wichman: Ormöga. Söderström & Co.
Helsingfors 1946.
Av de tre här behandlade finländska
författarna är det blott Ralf Parland, som tidigare
dokumenterat sig som lyriker. Hans litterära
insatser har dock minst lika mycket varit på
prosans område. Tito Colliander gav
visserligen ut en diktsamling 1940, men den
framskjutande ställning han intar som författare
har han helt uppnått genom ett par av sina
romaner. Eva Wichman är uteslutande
prosaförfattare och debuterar nu som lyriker.
Tito Colliander har hämtat idén till sin
lyriska svit "Träsnittet" från sin hustru Ina
Collianders konst. Konstnären-skäraren har i
samma trästock skurit ut två olika motiv: i ett
hörn en man och en kvinna med ett nyfött
barn i lycksaligt lugn och i mitten inom en
skarpt skuren ring en hop människor i
förvridna ställningar, plågade av sin instängdhet
och bönfallande om frihet. Dessa vitt skilda
mänskliga öden, skapade av samma trä och
avdragna på samma papper, har varit den
ursprungliga poetiska synen. Sådan den tagit
form utgör den också samlingens lyriska
höjdpunkt.
Samma ådring genomlöper virket,
de böljande linjerna skönjs tydligt på papperet
som upptog oss outplånligt i ett enda drag.
Se, i kvinnans hår glider mjukt en sådan ådra
fångad av mannens handlove,
smygande ner till hans knän där den avbryts
av den vita ytan
som tillfälligt gömd i nyfallen snö.
Men åter stiger den fram, samma linje
— en av de många —
nu i fängelsekretsen den grymma!
och ringlar vidare söndertrasad
genom ärren i många människors hud
och försvinner äntligen utan gräns
dykande med sorkarna i vår bundenhets bäck.
Hur nära kommer man inte här själva
träsnittet. Dess material har fått liv i denna dikt,
och man känner starkt vilken central uppgift
det är för lyriken att dröja kvar vid den enda
synen, vara trogen det enda tinget i dess
sammansatta väsen, att åter och åter genomlöpa
dess slingor tills bilden blivit till. Då finns
också redan dess djupare liv. Ty symbolen är
aldrig något infall eller någon
likhetsanknytning utan blir till och har liv i och med det
konkreta tinget. Så levandegörs också här
symboliken : människor upplever fängelse och kval
samtidigt med att andra vid samma timme
under samma sol upplever lycksalighet.
Somliga är utestängda från lycka, medan andra
njuter den som daglig luft.
Det här citerade partiet står i mitten av
samlingen, och dess övriga innehåll utgörs av
visionära skildringar av de innestängda
människornas liv; till koncentrationslägren leds
tanken. Trots den intensiva rytmen i bildflödet
befinner man sig inte här lika nära poesins
källor, och det musikaliska djupet saknas i de
rop om befrielse, som de instängda riktar till
skäraren. Det är ju den grekiska korlyriken
som här är den yttersta förebilden.
Boken får sitt särskilda värde genom de nio
träsnitt, som Ina Colliander gjort.
Titeln på Ralf Parlands sista bok —
"Oavslutad människa" — leder tankarna till
Björling. Något av det viddperspektiv, som är så
typiskt för denne diktare — sökandet efter
tillvaron både i närhet och på avstånd — finns
också hos Parland. Ord som "avståndsöknar,
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
