- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
253

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

utan endast skeendets återspegling i sinnen
som äro stelnade i fasa, frusna av hopplöshet
och utmattade av spänning. Trycket ökar sida
efter sida och kulminerar i skildringen av de
timmar då Stig är "i förhör". Läsaren får inte
se Stig och inte heller höra honom. Men i en
av cellerna i centrum sitter en man med
cellpsykos. Runtomkring hör han knackningarna,
som berätta att någonting sker. Han kan inte
tolka dem, men långt borta hör han ett ensamt
hjärta slå. "Ett hjärta slår i yttersta nöd, och
han är en del av detta hjärta. Det slår och slår
i mörker och hopplöshet. En människa har
satts på prov." Mörkret går över hjärtat som
ett skred, det blir borta men reser sig igen.
Skred efter skred går över det ensamma hjärtat,
och till slut blir allting tyst. Ingen
tortyrskildring, ingen om också aldrig så frän realism,
skulle ha kunnat förmedla ett så omedelbart
intryck av outhärdbar fysisk smärta och av
andens seger över denna smärta, som dessa
andlöst långa, obevekligt grymma fem sidor.

Det finns i "Huset i mörkret" en
fantasikraft som spränger alla verklighetsskildringens
gränser, och det finns en skoningslöst
uppriktig människoteckning. Det är så mycket som
har varit osynligt i dagsljuset men som blir
tydligt i mörkret. Modet framför allt, och
svagheten. "Huset i mörkret" har till tema
kampen mellan gott och ont, men vad den
analyserar är svagheten i många av dess nyanser.
Människor söka sig till mörkret och vilan, de
stänga in sig och pilla med ett litet arbete, som
de tycka ser nödvändigt ut. Försvaret blir
alltid: "Jag gjorde mitt, jag visste inte vad som

hände, det angick inte mig." Pilfejaren är
centralfiguren i boken, och Tarjei Vesaas
följer honom i psykologiska närbilder genom
de skiftande, komplicerade, halvmedvetna och
omedvetna reaktioner, som komma honom att
först bli en som erbjuder sig att putsa
inkräktarnas pilar, sedan en som anger, och sedan
en som villigt möter sin dom.

"Huset i mörkret" är en hård och sträng
bok. Den rymmer mycket av ockupationens
inre problem, främst kanske detta om det
verkligen är rätt att möta våld med våld. Symbolen
växer emellanåt ut till att betyda inte bara
Norge utan hela det mänskliga livet sådant det
leves både i krig och i fred. Och på bokens
höjdpunkter blir symboliken inte bara dubbel
utan också tredubbel. Huset i mörkret blir
människan själv, ständigt ensam, ständigt i
kamp mot det mörker, som inom henne själv
bubblar fram ur ett gåtfullt centrum. Tarjei
Vesaas har liknats vid Franz Kafka. Han
kan också komma en att tänka på författare
som Pär Lagerkvist, Sivar Arnér och Graham
Greene. Han når inte upp till någon av dem,
och hans djuplod har inte kommit upp med
sådana bottenprov som deras. Men "Huset
i mörkret" bär ändå den eviga aktualitetens
adelsmärke. Det som sker i denna bok kommer
alltid att ske så länge kampen pågår mellan
dragningen uppåt och sugningen nedåt, mellan
längtan att bli människa och längtan att sälja
sig för ett guldmynt eller för att få ro i
oveten-hetens och ansvarslöshetens sköna dunbolster.
Det vill säga så länge jorden står.

Elisabeth Tykesson

Kriminalmysticism

Aksel Sandemose: Tjärhandlaren.
Översättning av Cilla Johnson. Bonniers
1946. 6:—.

Man bör läsa Sandemoses bok minst två
gånger, den första gången som detektivroman
för det kan man ändå inte låta bli. Som i alla
hans böcker finns det en dräpt man och ligger
det en hund begraven. Och som alla hans
böcker är den mycket styvt byggd — denna
gång är kompositionen t. o. m. stramare än
förr, samtidigt som den är mera invecklad.
Den leder handlingen i en cirkel: när man

kommit till slutet märker man förvånad att
man är vid början och känner sig uppfordrad
att fortsätta ett varv till, nu med bättre pejling
på medelpunkten.

Den geniale sol och vår-mannen Audun
Hamre aktar sig visligen för att skriva brev
till dem som svarar på hans sobert hållna
annonser. Det gäller mest ensamma, förmögna
småstadsdamer med vilka det är lätt att
arrangera skenbart tillfälliga
sammanträffanden utan att nämna ordet annons. Hamre
uppträder som välbeställd affärsman, vilket ger

253

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free