Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
det utomordentliga i Moravias berättarkonst
ligger inte bara i att alla scener har en
fullkomlig och självklar åskådlighet utan också
däri att man, hur konstfull än denna novell är,
aldrig ett ögonblick märker något drag av
effektsökeri. Det finns hos Moravia, liksom hos
flera moderna italienska författare, ett slags
litterär kyskhet som är mycket välgörande.
Moravias berättarbegåvning, för att hålla sig
till honom, är så medfödd och naturlig, hans
artistiska sinne är så instinktivt säkert att
han inte behöver det effektfulla. Det är hos
Moravia egentligen inte fråga om s. k.
be-rättarglädje, därtill är han alldeles för
uppfylld av känslan av tillvarons hårdhet och
hemskhet, men han är en född författare och
själva den nakna verkligheten fängslar honom
så helt att det i hans framställningssätt inte
finns någon plats för longörer eller broderier.
I allt sitt mästerskap har emellertid novellen
"Agostino" en defekt, och det är den
skarpsinniga analysen av den unge hjältens
reaktioner. Säkert kan Agostino dunkelt ha känt
nästan allt som Moravia låter honom känna,
men han kan inte ha varit ens hälften så
medveten om arten av sina känslor som författaren
låter honom vara. Detta är ju nästan alla
barnskildringars crux, att författarna så lätt låter
barnen resonera och analysera som vuxna, ja
som vuxna och durkdrivna författare.
Men bortsett från dessa skönhetsfläckar är
Moravias "Agostino" en bok som man inte
kan undgå att beteckna som ovanligt
fängslande berättarkonst. Knut Jaensson
Katherine Mansfields noveller
Katherine Mansfield : Lycksalighet och andra
noveller. Översättning av Märtha
Lindquist. Urval av Th. Warburton.
Skoglunds 1946. 9: 50.
Knappt trettiofemårig avled Katherine
Mansfield år 1923 i Fontainebleau-Avon, dit hon
dragit sig tillbaka för att söka återvinna sin
hälsa. 1918 — två år innan hon utgav sin
första novellsamling, "Bliss" — hade hon
angripits av tbc. Det var inte mycket
skrymmande gods i Katherine Mansfields litterära
kvarlåtenskap; allt som allt hann hon med
att utge tre novellsamlingar. Efter hennes död
har en dagbok och en brevsamling
innehållande ett rikhaltigt och intressant material
utgivits. Katherine Mansfield var gift med den
inflytelserike kritikern, D. H. Lawrences
personlige vän och förtrogne John Middleton
Murry, och det får väl delvis tillskrivas denne
att Katherine Mansfield överhuvudtaget sökte
kontakt med den litterära publiken. Efter en
tid som violinist — vid sidan av litteraturen
dyrkade hon musiken med glödande passion —
skedde hennes egentliga debut i Murrys
tidskrift Rhythm.
Katherine Mansfields liv och författarskap
tillhör de intressantaste i 1920-talets England.
Hon var född i Nya Zeeland men kom redan
i mycket unga år till England, där hon sedan
kom att vistas största delen av sitt korta liv.
De fåtaliga besök hon avlade i sitt födelseland
återgav henne kontakt med de miljöer hon
som ung flicka vant sig vid och verkade med
största sannolikhet inspirerande på hennes
författarskap.
Redan 1922 presenterades Katherine
Mansfield för första gången för den svenska
publiken. Det var med en samling noveller med
titeln "Mannen utan temperament" och
innehållande samtliga novellerna i hennes
debutsamling — "Bliss". Ett år senare utgavs
samlingen "Främlingen", och ännu ett år senare
kom "Dockskåpet", vari de sex fullbordade
postuma novellerna intagits. Man kan sålunda
inte anklaga svenska förläggare för bristande
intresse för Katherine Mansfields
författarskap, men någon stor framgång torde hennes
små novellsamlingar aldrig haft här. Av de
engelska 20-talsförfattarna med Lawrence,
Virginia Woolf och Huxley i spetsen är Katherine
Mansfield den hos oss minst uppmärksammade
— trots att hon inte står någon av sina mer
namnkunniga landsmän och kolleger efter
i fråga om djupgående människokännedom,
konstnärlig originalitet och litterärt
nyskapande. Bortsett från Helen af Enehjelms
uppsats i "Vandring med favoriter" kan inte
anmälaren erinra sig någon mer essay på svenska
om Katherine Mansfield, i varje fall ingen som
betytt något för att öka kännedomen om denna
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
