- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
260

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

av sina novellsamlingar: "— men jag skall
säga er, Milord Narr, att på nässlan Fara
plockar man blomman S ä k e r h e t." Att
bekantskapen med Katherine Mansfield kommer

att bli en upplevelse för alla dem som ännu
inte haft möjlighet att göra den, men som nu
fått det genom denna nya upplaga, kan man
ta för givet. Stig Carlson

Andra har han hulpit; sig själv kan han icke hjälpa

Nigel Balchin: Min egen bödel.
Översättning av Lisbeth och Louis Renner.
Bonniers 1946. 12:50.

Ingrid Bergman-filmen "Trollbunden" gav
ett avskräckande exempel på romantiserad
handling i psykoanalytikermiljö. Låt vara att
denna miljö endast tjänstgjorde som ram kring
en kriminalintrig, den var behandlad ej blott
okunnigt utan löjligt missvisande, i det ideliga
melodramatiska uppfordringar och
krampaktiga minnesförsök fingo föreställa den
psykoanalytiska proceduren — något som absolut
icke kan vara likgiltigt för klasstämpeln. Ändå
gav filmen en mindre vrängd bild av
analytikerna som människor än de flesta romaner,
där de figurera, ömsom som allvetande
övermänniskor, ömsom som löjliga personer. Då
kan man förstå.

Nigel Balchins nya roman erinrar till miljö
ganska starkt om "Trollbunden". Men här är
en författare, som verkligen vet vad han talar
om, och detta ej blott genom läsning, utan
alldeles uppenbart genom personlig erfarenhet.
Hans syfte är dubbelbottnat. I ytlinjen har han
velat skriva en spännande underhållningsroman
med oförbrukad miljö, och har lyckats
därmed. Men djupare ned har han varit angelägen
framvisa, att det sannerligen inte är så nådigt
att praktisera som analytiker. Huvudpersonen,
Felix Milne, är en osjälvisk och uppoffrande
entusiast, som efter medicine kandidatexamen
ägnar resten av sin utbildningstid helt åt
analysen, enär han fått klart för sig att han på
den vägen kommer att nå bättre resultat som
neurosläkare, än om han gör som flertalet av
kollegerna — tar doktorslegitimationen först,
och sedan genast börjar fuska i analysen på
grundval av den obetydliga insikt, som den
officiella utbildningen medför. De
förödmjukelser, som han får lida från läkarkåren,
myndigheterna och sina egna patienter, för att han
inte är legitimerad, tar han på sig, ej alltid
utan gnissel och inre förtrytsamhet, men i stort

sett med stoisk ro. Med annat är det värre.
Andras trasiga äktenskap har han kunnat
ingripa i med större och mindre helande effekt,
men när hans eget svalnar, så se visserligen
både han och hans hustru rätt väl vad som
håller på att ske, men stå där hjälplösa. "Det
är det djävulska med hela den här vetenskapen,
att förmågan att ställa diagnos är betydligt
mer utvecklad än förmågan att böta. Det är
sant i fråga om vanliga patienter, och när det
gäller en man, som själv arbetar inom yrket
är det hundra gånger sannare." Det
terapeutiskt viktiga chockmomentet är nämligen i
förväg urholkat, när man vet ungefär vad slags
komplex som kan väntas ligga bakom, och som
kan dyka upp i en eventuell analys, och även
om främmande hjälp tas i anspråk blir den
helande överföringen nästan omöjlig för
hjälparen att bygga upp, när patienten så väl kan
spelreglerna. — Också möjligheten att lätta
trycket genom att sexuellt hoppa över
äktenskapets skaklar är starkt beskuren, inte precis
genom moraliska spärrhakar, men genom den
starka medvetenheten, som gör att det nödiga
förspelet syns en själv som en narrkomedi, så
att den alltför medvetne blir en ganska
oskicklig förförare. — Därtill yrkets direkta
vedermödor: konsumtionen av psykisk kraft och
mänskligt intresse; ärlighetskravet att halvt
med våld köra i väg tillgivna patienter, som
fastnat i en överföring, men där vidare
bättring är utesluten; bitterheten i att se hur
patienten börjar bagatellisera läkarens insats,
och rentav tala illa om honom, i de fall då
kuren gjort bästa nyttan och vederbörande
äntligen kan stå på egna ben; och de tragiska
misslyckade fallen, då, som här t. ex. skildras,
en schizofreni bakom en krigsneuros rivs upp,
med självmord och mord och livsfara både för
analytikern och hans familj som resultat, och
han måste säga sig, att hur mycket arbete han
än efter bästa förmåga lagt ned på fallet, så är

260

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free