Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
i Antwerpen väntar på det fartyg som ska föra
dem till Amerika.
Detta är den röda tråden i denna av kraft
svällande, frodiga och färgrika berättelse. Men
kring huvudpersonerna har Salman Schnëur
grupperat en brokig skara av judiskt småfolk,
invånare i Shklov; och man får en detaljerad,
intim bild av deras liv i helg och socken. Sal-
man Schnëur tillhör förvisso de borna
epikernas släkte. Hans register är brett mänskligt,
känsloskalan sträcker sig från den mustiga
humorn i skildringen av den unge Noas
bravader till ömheten och noblessen i
äktenskapsskildringen. Denna krönika är av gripande
äkthet, den har intresse både som historiskt
dokument och som episkt konstverk.
Johannes Edfelt
Ryska klassiker
Nikolaj Gogol: Petersburgsnoveller.
Översättning av Nils Åke Nilsson. Tiden
1946. 2: 65.
Leonid Andrejev: En berättelse om sju
hängda. Översättning av Eugen von
Sab-say och Chrissy Sterzel. Tiden
1946. 2:65.
Aleksej Tolstoj : Nihitas barndom.
Översättning av Siv Dagöö. Tiden 1946.
2:65.
I samarbete med Ryska institutet vid
Stockholms högskola har Tidens förlag påbörjat
utgivandet av en serie ryska klassiker — ett
företag som man hälsar med glädje och vill
önska all lycka i fortsättningen. Redaktör för
denna bokserie är Ryska institutets
föreståndare Nils Åke Nilsson, som dokumenterat sig
som en fin och kunnig kännare av klassisk och
modern rysk vitterhet. De första numren i
detta till sitt yttre sobra och dessutom
prisbilliga ryska bibliotek för fram beprövade namn
i rampljuset.
Nikolaj gogol-Volymen
"Petersburgsnoveller" innehåller de tre berättelserna "Kappan",
"Näsan" och "Nevskij Prospekt". Av dessa är
särskilt den första novellen av eminent
betydelse; den har bildat epok inom rysk
litteratur genom sin av medkänsla genomströmmade
realistiska skildring av en företrädare för den
fattiga massan av hunsade tjänstemän inom
den tsaristiska byråkratin, och än i dag förmår
denna berättelse gripa läsaren på grund av sin
mästerliga åskådlighet och mänskliga äkthet.
Akakij Akakijevitj, den stackars luggslitne,
i en papperskvarn trälande tjänstemannen som
med ängslig gnidighet sparar ihop till en ny
kappa bara för att snabbt få se den frånrövas
sig, är inte bara ett offer för det blinda ödet:
han är också ett offer för ett samhällssystem,
baserat på förtryck och ofrihet. Den levande
psykologin i denna novell är lika
beundransvärd som den detaljerade och ändå aldrig
tyngande miljöbeskrivningen. Den
petersburgska atmosfären i den fantastiska berättelsen
"Näsan" är lika omisskännlig och påtaglig,
men här utgör den bara fonden för ett av
fantasten och spefågeln Gogols
uppfinningsrika skämt. Liksom E. T. A. Hoffmann, som
Gogol mycket beundrade och som säkert betytt
en del som teknisk förebild vid iscensättningen
av det groteska upptåget i denna berättelse,
ville Gogol gyckla med borgarna. Han ville
visa sin tids goda petersburgare att livet
innehåller en fantastisk dimension som de i sin
vardagliga, kringgärdade tillvaro inte anat. Med
så storartad humor och med en sådan
fantasins besatthet genomför Gogol här sitt tema,
att läsaren gång på gång gnuggar sig i ögonen
och frågar sig vad som är illusionistens konst
och vad som är verklighet. Kollegieassessor
Kovalev, som vaknar en morgon och finner att
han tappat bort sin näsa — denna näsa som
sedermera uppträder i en högre ämbetsmans
gestalt — är, kan man säga, brackan dragen
vid näsan av den muntra och underfundiga
fantasimänniskan. Med mästerlig komisk
uppfinningsförmåga har Gogol genomfört sin
berättelse, som suveränt balanserar mellan
realism och fantastik. Det är sådant som i våra
dagar kallas surrealism. Gäcken kan knappast
släppas lös med större grace än Gogol här
gjort: "Ty när allt kommer omkring: var
inträffar det inte egendomliga och obegripliga
händelser? När man ordentligt tänker över
denna historia så finns det i alla fall något
i den som är säkert. Man må säga vad man
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
