Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
målaren. Degas’ teoretiska läggning och
konstnärliga utövning under reflexion verkade
naturligt nog attraherande på den unge Valéry. Men
han jagar upp dessa drag till våldsamma
proportioner. Han gör målaren till en brutal
in-tellektualist, vars studium av tillvaron tycks
läsaren som en livslång abstraktionsprocess.
Degas idisslar sina erfarenheter i hjärnan och
stöter därefter ut dem som maximer — eller
som "mästarteckningar". Och Valéry säger
ordagrant att konstnären snarare konstruerade
än ritade sina figurer, hans kompositioner var
matematiska uträkningar, hans samlade æuvre
resultatet av en serie tankeoperationer. Det
är visserligen sant att Degas är utspekulerad
i sitt måleri. Genom hypnotiserande
avskär-ningar av en bild kan han ju på ett infernaliskt
sätt draga in betraktaren i skildringen och
samtidigt tvinga honom att acceptera
konstnärens föreställningsvärld. Men Degas’ storhet
ligger inte huvudsakligen i hans
beräkningskonst.
Även ett gemensamt specialintresse band
Valéry vid Degas — koreografin. De bägge
esteternas inriktning mot dansen har dock
endast objektet gemensamt, inte formen för
beundran. Degas’ glupska "balettomani"
motsvaras hos Valéry av en stilla lust att betrakta
och begrunda och intränga i dansen som
konstart och komma underfund med dess väsen.
Hans intresse är emellertid tillräckligt livligt
för att han skall tappa biografins hjälte helt
ur sikte och plötsligt vara i färd med att
definiera baletten som estetisk bildform. Den
tänker han sig som ett tankemässigt ordnat
och stilistiskt tillrättalagt arrangemang av det
rörelseöverskott, det slöseri med uttrycksgester,
som uppstår i sinnesberusningen — ett lustigt
resonemang, vars huvudtanke dock gått
förlorad genom en felöversättning. Och detta
mimiska arrangemang kallar han ett "tidens
ornament" med ett rörelsemotiv, vilket fullt
svarar mot de rytmiska mönster,
"utsträckningens ornament", som avtecknar sig i
rummet.
Detta är ingalunda Valérys enda utvikning
från ämnet. Boken är tvärtom ett färgrikt
konglomerat av allsköns spekulationer, väckta
apropå Degas. Författaren uppehåller sig vid
sitt egentliga tema just så mycket som en
tvångslös ström av tankar kan medge. Och
det är en njutning att få driva med denna
ström av spirituella, oemotståndliga och
oförgripliga reflexioner.
Teddy Brunius, som översatt och redigerat
Valérys verk, utfyller volymens första
tredjedel med en vidlyftig introduktion. Denna kan
synas motiverad i den mån Brunius levererar
historiska fakta om Degas till läsaren. Men
när han faller in i egna, skäligen bleka
värderingar av målaren och hans verk, gör han
obehörigt intrång på Valérys domäner. Detta
verkar besvärande. I översättningen har
åtskilligt av Valérys intensitet gått förlorat, och
den uppvisar flera svåra missuppfattningar;
den är likväl vida överlägsen den danska
versionen, vilken uppenbarligen tjänat
översättaren som förebild. Oscar Reütersvärd
Bok om Josephson
Per-Olov Zennström: Ernst Josephson.
Norstedts 1946. 14:—.
Av våra tvenne stora 1800-talsmålare, Ernst
Josephson och Carl Fredrik Hill, har den förre
under de sista åren fått sin beskärda del i
skrift. Det beror givetvis på att han — i
motsats till Hill — redan i livstiden framstod som
en ledare, att han aldrig varit helt glömd eller
sekvestrerad, att alla grundläggande förarbeten
gjorts undan i god tid och att det
opublicerade materialet varit relativt lättåtkomligt. Erik
Blombergs arbeten är kända, och för dem som
sysslat närmare med ämnet även Ingrid
Jacobsons. Zennströms bok fyller en lucka som
lättåtkomlig introduktion för dem som utan
förkunskaper vill tränga in i den romantiska och
tragiska verkligheten bakom tavlorna.
Det är en lättläst och medryckande
skildring, skriven med en entusiasm för ämnet som
man nästan skulle vilja kalla ungdomlig. Att
Zennström knappast har något nytt att tillägga
är inte ägnat att förvåna efter allt vad som
skrivits, att han inte uppställer några
komplicerade teorier eller kommer med nya
förklaringar är snarast en förtjänst. Josephson var
ju och förblev genom alla sitt livs irrgångar
en primitiv, nästan barnslig människa, och att
förstå honom är både lika lätt och lika svårt
som att förstå ett barn. Zennström har också
i sin framställning anslagit en annars, när det
gäller Josephson, inte så helt vanlig ton av
friskhet. Han har också den ömsinthet, befriad
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
