Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Men då och då undrar man också om det finns
verkligt vetande och den verkliga kärlekens
exakta kunskapsbegär bakom dessa raffinerade
bilder. Greppet blir lite löst ibland. Man skulle
önska, både av egoistiska skäl och för Harriet
Hjorth Wetterströms egen skull, att hon ville
ägna sig uteslutande åt naturskildrandet,
fortsätta på den väg hon slog in på i den lilla
sympatiska boken "Fackelros och granit". Och
man skulle önska att hon tog det hela på
hårdare allvar. Hon förefaller att ha stora
förutsättningar, och det är synd att hon skall plottra
bort dem i en diffus dilettantism och en löslig
halvhet. Att hon kan arbeta vet man genom
den stora boken om Utö.
Elisabeth Tykesson
Walter Dickson: Skallgång. Bonniers 1946.
10: 50.
Walter Dickson, som tidigare utgivit ett par
fina, något tunna prosaböcker och en
diktsamling, har tagit ett krafttag med denna
stora bonderoman från industrialismens
genombrottsår. Man kan stämmas till en viss skepsis
vid anblicken av den lista över föråldrade
och dialektala uttryck, som avslutar boken —
sådant brukar sällan vara till fördel för
skönlitteratur. "Skallgång" döljer emellertid inget
Skansen under sitt kärva omslag. Dicksons
bönder är varken överdimensionerade heroer
eller lustspelsfigurer. De verkar plausibla i sin
miljö, vars detaljrika sakskildring kanske dock
skulle slagit bättre om den varit något
knappare.
Ämnet är en människas frigörelse från för
henne väsensfrämmande makter. En bonde gör
drastiskt uppror mot sin hustru och svärfar,
som vill tvinga honom att skifta gården. Som
en bihandling har medtagits
sågverksuppsvingets och bolagsköpens inverkan på traktens
liv, men det är tydligen främst det
psykologiska som intresserat Dickson, och detta
återverkar också på inriktningen av läsarens
intresse.
Här och där kan dock "Skallgång" erinra
om att just i bondeskildringen vår litterära
schablon blommat rikast. Man frågar sig också
om de bönder, vilkas ålderdomliga och
dialektala språk här måste förklaras, verkligen
lärde sina barn att säga pappa och mamma.
Åke Runnquist
Hans Peterson: De ensamma. Bonniers 1947.
4:25.
De unga novellisterna växa ur jorden som
svampar efter ett augustiregn, och man häpnar
över deras skrivkunnighet, deras bistra
människokunskap och deras tekniska
fingerfärdighet. Här kommer nu den tjugofemårige Hans
Peterson och berättar om människornas
ensamhet och främlingskap för varandra. Det som
därvidlag kan verka gåtfullt får ofta en lika
enkel lösning som i inledningsnovellen om det
svenska paret i italiensk miljö. Författaren hör
till avslöjarnas ständigt växande släkte. Han
vet berätta om de otaliga osynliga trådar som
slitas sönder då ett mångårigt
kärleksförhållande upplöses; om en gammal utsläpad mor,
som står ohjälpligt och smärtsamt utanför
makens och sonens gemensamt uppgjorda
planer; om den hänsynslöse arrivisten, som
gastkramad av ensamheten upptäcker att den
bortgångna, förhånade hustrun varit hans goda
genius; om den medelålders kvinnans
påträngande begär och ömhetshungrande hjärta;
om Bona-ynglingens av samhället framkallade
asocialitet och djupa slöhet, som stupa ned mot
självförintelsen. Allt detta är utmärkt gjort,
bra stiliserat, riktigt uppfattat — det är bara
så gränslöst trist och enahanda, en upprepning
av till leda utnyttjade grepp. Förnyelsen
förefaller mig vara det stora cruxet för alla de
mindre profeterna inom den livaktiga
fyrtiotalsfalangen. Holger Ahlenius
Arvid Carle: Medan natten drar förbi.
Norstedts 1946. 7:50.
Arvid Carle, som 1943 debuterade med
"Ännu är det sommar", har kommit igen med
en nv roman. Den berättar med en diskret
antydande teknik om en faderlös pojkes
uppväxt och utveckling till ung man, med ett
mellansvenskt glasbrukssamhälle som bakgrund.
Hans flesta upplevelser är nog gemensamma
för många och har förut behandlats av
åtskilliga författare. Carle har emellertid en mjuk,
delvis lyrisk berättarton, som framför allt
kommer fram i naturskildringarna och i de
ovanligt känsligt nyanserade avsnitt, som beskriver
den psykiska kontakten mellan barn eller
ungdomar i konfirmationsåldern.
Bokens huvudtema är det avgörande
inflytande, som faderns bortförande till fängelset
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
