Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Notiser: Fransk tidskriftsrond - In memoriam: Hans Fallada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN MEMORIAM
Här debatteras atombomben, marxismen,
existentialismen, Henry Miller och andra kulturfaror. Man får
mycket läsbart stoff om litteratur, politik, ekonomi
och vetenskap, signerat av bl. a. Georges Bataille,
Maurice Blanchot, Raymond Aron, Pierre Prévost och
Erie Weil.
Den av Jean Cassou och Jean-Richard Bloch
redigerade "Europé" räknar Aragon bland sina
medarbetare. Dess tendens kan betecknas som klassisk
rationalism. I rent marxistisk anda redigeras "La revue
internationale" och "La Pensée". I den förra möter
man kritiker som Maurice Nadeau, Roger Caillois
och Georges Sadoul. "La Pensée", startad 1939, har
i sin redaktionskommitté vid sidan av författarna
framstående vetenskapsmän och filosofer sådana som Paul
Langevin, F. Joliot-Curie, Henri Wallon och Georges
Cogniot. Med sina fyra stora häften om året täcker
den vida fält av idédebatten och hör till de
tidskrifter, som det står mest polemik omkring. "Esprit" är
organ för Emmanuel Mouniers personnalism — ett
försök att förena katolicism och kommunism. Dess
vidsynta inlägg i aktuella frågor bär en liberalt kristen
färgning, och Daniel Rops torde vara dess största
litterära namn. Den främsta katolska tidskriften är sedan
gammalt "Etudes", som med ganska stor frispråkighet
uttalar sig i såväl politiska som konstnärliga frågor.
Till dess skarpaste pennor räknas för närvarande:
Gabriel Marcel, Robert d’Harchort, Paul Archambault,
Teilhard de Chardin etc.
Två rent litterära riktningar har också sina
tidskrifter, som dock knappast kan konkurrera med "Les
temps mödernes", varken i fråga om utstyrsel eller
innehåll. Den sedan Brétons återkomst till Paris
åter-uppståndna surrealismen möter man i "Troisième
con-voi". En annan gengångare är dolorismen, som i
tidskriften "La revue doloriste", redigerad av Julien
Tep-pe, utbreder pessimismens budskap. Till surrealismens
efterdyningar hör två unglitterära tidskrifter, som
båda bekämpar den gamla skolan, "En marge", med ny
och vidare surrealism och "Cahiers Points et
Contre-points" med klassiskt rimmad vers.
Kalendrar m. m.
Tidskrifter, som inskränker sig till att publicera
lyrik- och prosaavsnitt och därigenom snarast får
formen av periodiskt återkommande antologier, finns det
gott om. Intelligentast och smakfullast är den av Jean
Paulhan ledda "Cahier de la Pléiade". Alltjämt
fortsätter "Les ceuvres libres" att presentera opublicerade
romaner och teaterstycken. Även andra förlag har
annekterat denna kalenderform och man kan citera "Le
livré des lettres" (Laffont), "Plaisir de lire"
(Jul-liard), "Maintenant" (Grasset) och "Les quatre vents".
"La bouteille à la mer" är helt ägnad poesin och
likaså den åt Verlaines minne dedicerade "Lélian",
forum för mycket unga skalder. Ockupationstidens
berömda litteraturserie "Les éditions de minuit" har
under Vercors ledning fortsatt dels som förlag, dels
som tidskrift "Les chroniques de minuit".
Katalognotiser om alla månadens nytryckta böcker
får man i "Les livrés du mois", bokhandelns och
tryckeriernas officiella tidskrift. De kan kompletteras med
de korta referaten i den för biblioteksfolk avsedda
"Bulletin critique de la livré fransaise". Något mindre
torr, men fylld av ofta mycket kortfattade recensioner
över de nyaste böckerna är den i Monaco publicerade
"Paru", som redigeras av Alix Bergman och Odile
Pathé. Tidskriftsöversikter, recensioner och notiser
utfylls här stundom med något författarporträtt eller en
längre självständig artikel.
Teater och film
Det finns gott om franska veckotidningar av
"Filmjournalens" typ, men det finns två drakar av stort
dagstidningsformat, där teater och film tas upp till
allvarlig behandling. I "Opéra", som är den äldsta
(fjärde årgången) och ännu så länge verkar bäst, har
man läst teaterrecensioner av Pierre-Aimé Touchard,
Edmond Sée och Francis Ambrière. Kända dramatiker
skriver förhandsartiklar till sina premiärer och annat
teaterfolk intervjuas. En utmärkt litteratursida med
René Laportes recensioner och Raymond las Vergnas
attacker mot existentialismen, helsidor för musik, film,
konst och litteratur pius veckans program, ger en god
om också ytlig överblick av vad som rör sig i Paris.
"Spectateur" liknar påfallande, men har inte fått lika
goda medarbetare.
Ät skådespelet ägnas också två nya
månadstidskrifter, "Le magasin du spectacle" och "La revue
théåtrale". De innehåller båda intressanta artiklar i
film- och teaterfrågor och publicerar båda pjäser ur
den löpande repertoaren. Det bör i detta sammanhang
nämnas att "Elites frangaises" fortsätter den nedlagda
’Tlllustrations" traditioner såtillvida, att den varje
månad i sitt teatersupplement publicerar en otryckt pjäs.
Även teatervännerna har sin lyxtidskrift, "Intermcde",
som hittills bara kommit i ett nummer och sin
halv-lyx "Masques", som nyligen utgav ett vackert
samlingsnummer över paristeatern 1944—46.
Inte ens den som helt specialiserar sig på modern
fransk litteratur kan rimligtvis tänkas få tid att följa
alla dessa publikationer. Skulle man för svenskt bruk
göra ett urval, kunde det i år se ut så här: "Les temps
mödernes", "Poésie 47", "La gazette des lettres" och
"Opéra", och så någon av specialtidskrifterna väld efter
personlig läggning, åskådning eller hobby.
Claes Hoocland
In memoriam
HANS FALLADA
avled i början av februari i sitt hem i Berlin. Som
framgick av en notis i BLM:s novembernummer förra
året hade han där beretts möjligheter att fortsätta sitt
författarskap och bl. a. fått sig tilldelat ett
bostadshus för sig och sin stora familj.
Fallada, som egentligen hette Rudolf Ditzen och
var född 1893, väcker som författare intresse främst
genom det sätt, varpå hans romaner speglar ett
tidevarv. Hans människor, Pinneberg, Lämmchen,
Hacken-dal och andra, är ofta drivet tecknade, med träffande
smådrag som har god verkan när det gäller att
besegra en läsekrets, men schablonen och sentimentali-
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
