- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
326

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Rex Warner: Den allegoriska metoden. Översättning av Åke Runnquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REX WARNER

stycken som detta, med dess beskrivning av
hur mr Skill gör ett laxermedel:

Det gjordes ex carne et sanguine Christi (Joh.
6:54—57) ... och knådades till piller, med en bön
eller två och en lämplig mängd salt (Mark. 9: 49).
Dem skulle han nu taga tre i taget, fastande, i ett
kvartsstop, fyllt med ångerns tårar.

Användningen av allegorier kräver för att
helt lyckas en mer ihållande vitalitet hos
fantasin än andra stilformer, och när allegoristen
slappnar av, kan han inte undgå att som straff
falla ner från sin talarstol med en särskilt
kraftig duns.

Få personer kan ha sett upp med den saken
bättre än Swift. Hos honom finns en nästan
kuslig precision. Han har föga av Bunyans
mänsklighet och inte ett spår av Cervantes’
mildhet. Hans egenart ligger i hans saeva
in-dignatio, hans vilda indignation, som liknar
en vitglödande låga, vari hans kraftfulla stil
smides. Han använder en allegorisk metod,
som vi först fann hos Platon, att placera något
välbekant i en fullständigt obekant omgivning.
Till en början använder han sig helt enkelt av
en förskjutning av skalan. I Lilliput ser vi
en vanlig människa omgiven av pygméer. Vi
lägger med fasa märke till den absoluta makt
dessa varelser, när de uppträder som massa,
kan utöva över en man, som tycks oss likna oss
själva. Men vi finner att de också liknar oss
själva. Det är endast när vi får se det hela
från en helt ny synpunkt, som det affekterade,
fåfänga och grymma i vårt dagliga liv så
tydligt låter sig ses. Samma effekt uppnås i "Resan
till Brobdingnag", ehuru metoden med
skalförskjutning här är omvänd, så att vi ser en
människa i ett samhälle befolkat av jättar.
Denna förändrade metod tillåter stundom Swift
att uttrycka sig ännu kraftigare än i Lilliput.
Så t. ex. säger han om kungen i Brobdingnag:

... de fördomar, som härrörde från hans
uppfostran, sträckte sig så långt, att han inte kunde låta bli

att ta upp mig med högra handen, klappa mig
försiktigt med den vänstra och efter ett hjärtligt skratt
fråga mig om jag var en Whig eller en Tory.

Denna metod att ändra storleksskalan för
saker passar utmärkt för Swifts satiriska konst,
vilken uppnås genom hans beundran för det
stora och enkla, förenat med hans brinnande
hat till det låga, det småaktiga, det alltför
invecklade och det högfärdiga. Hans allegorier är
vida enklare än Bunyans. De har knappast
några beröringspunkter alls med kristendomen
och kunde likaväl ha skrivits av en romare
på Tacitus’ tid som av en engelsman på
1700-talet. De är betydligt mindre sammansatta och
betydligt mindre varmhjärtade än "Kristens
resa". Deras hela styrka ligger dock i
enkelheten. Swifts geni krävde en strängare dualism
än Bunyans jämförelsevis invecklade värld på
gott och ont. Hans stil är oförmögen att visa
barmhärtighet och kan knappast ens röja spår
av sympati. När han, som t. ex. i "Resan till
Laputa", använder sig av en metod, som inte
tillåter de stränga kontrasterna mellan gott och
ont, last och dygd, svart och vitt, storhet och
litenhet, blir resultatet påfallande misslyckat.
Han finner emellertid på nytt en metod som
passar honom i "Resan till Houyhnhnmerna",
där mänskligheten representeras av ett släkte
ovanligt otrevliga apor och de idealiska
förtjänsterna av hästar, medan författaren själv
ikläder sig överlägsenheten hos en apa, som
något höjer sig över sina kamrater.

Swifts allegori är alltså rättframmare och
enklare än t. o. m. Bunyans. Visserligen är hos
Bunyan alla personerna etiketterade till
läsarens bekvämlighet, och hela motivet består
av "sound and honest gospel strains", men
Bunyan är dock så upptagen av sin
huvudfråga: "Vad skall jag ta mig till?" att hans
tankar dras in i flera spekulationer av
metafysisk art än Swift någonsin besvärades av,
hans medkänsla behöver större svängrum och
hans fantasi blir mera oklar. Swift tillhör de

326

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free