Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Hermann Hesse: Stäppvargen. 1932. ("Der
Steppenwolf". 1927.)
Det är inte lätt att skala fram betydelsens
kärna i detta vid första anblicken dammiga
verk med dess långrandiga inledning och
magiskt förvirrade slut, där verklighet, vision
och opiumdrömmar blandas. Men den som
försiktigt upplöser denna gammalmodigt
verkande förklädnad, finner den fina och fasta
kärnan, och för honom eller henne öppnas en
stilla, ljuv och drömmande värld, utan vitalitet
men av hög andlig kultur och finkänslighet:
vår blick berikas genom ett djupperspektiv och
genom en innerlighetens visdom. "Inåt leder
den hemlighetsfulla vägen": i denna Novalis’
bekännelse är Hermann Hesses storhet rotad
liksom också Stäppvargens; meningen därmed
skall bara den upptäcka som inte ryggar
tillbaka för vägen inåt.
Det är inte ett enskilt öde som skildras här;
Stäppvargen representerar en viss
människogrupp, som anträffas hos alla folk. Han är en
poetisk symbol, som hittills inte blivit till ett
levande begrepp på samma sätt som Don Juan
eller Brand.
Den subtile psykologen Turgenev har i en
uppsats sökt klarlägga, att alla människor
antingen är Hamlet eller Don Quijote, antingen
tragiska på grund av sitt tvivel eller
tragikomiska på grund av sin oomkullrunkeliga tro.
Om man inte drar sig för generaliseringar eller
för en schematisering, som förenklar
psykologiska konflikter, kunde man också säga:
i varje människa finns antingen något av
Ibsens Brand eller av Hesses Stäppvarg; tyvärr
är den sistnämndes namn inte lyckligt valt, och
det är kanske därför det inte blivit populärt.
Brands tragik bottnar i hans i det vardagliga
livet ouppfyllbara krav: allt eller intet!
Stäppvargen går under å ena sidan på grund av sina
kompromisser, å andra sidan på grund av sitt
djuriska allvar, sin oförmåga att alltemellanåt
uppfatta livet som lek, som mozartsk menuett.
Hans huvudsakliga kännetecken är halvhet.
Han är en synnerligen förfinad, kulturell
människa, för vilken Mozarts st jämlikt strålande
serenitet och Goethes självtukt är inre
nödvändighet. "Trollflöjten", som prisar våra
förgängliga känslor som något evigt och
gudomligt, är för honom fullkomlighetens
sammanfattning. Och likväl slösar han bort sin tid,
i det han lär sig dansa foxtrot bland fala
kvinnor. Han känner sig kallad till det
ovillkorliga, det absoluta, men förmår inte leva i
dess sfär. Hans liv inte bara pendlar mellan två
poler — låt oss säga drift och ande eller
helgonet och vällustingen — utan det pendlar
mellan tusentals, mellan oräkneliga par av
poler. Han är aldrig enig med sig själv, han
är aldrig, som Montaigne så vackert sagt, chez
soi. Han får aldrig uppleva inre
tillfredsställelse, vare sig han åhör gammal kyrkomusik
eller dansar tango. Det sympatiska med honom
är, att han inte är tillfredsställd med en trång
horisont. Han gör uppror mot det ruttna och
förbrukade, mot all halv tillfredsställdhet. Han
är motsatsen till den gode borgaren, han är
det ferment som sörjer för att det borgerliga
inte försumpas alltför mycket. "Det borgerliga
är ingenting annat än ett utjämningsförsök, en
strävan efter ett utjämnat medelvärde mellan
otaliga extremer", säger Hesse. Aldrig skall
borgaren förneka sig, offra sig vare sig åt ruset
eller askesen, hans ideal är inte j agets
förverkligande utan existensens fortvaro och
vidmakthållande. Han vill visserligen vara dygdig, men
hans dygd får inte sätta hans bekväma och
behagliga livsföring på spel. Varje
intensifierad känsla, varje tankens rus är honom
främmande. Stäppvargens skönhet är den höga
graden av hans individuation, som gjort honom
till icke-borgare; men hans själs
svängningskraft är för liten för att han skall kunna höja
sig upp i den fria världsrymden och uppleva
återkomsten till alltet som en befrielse. Han
hatar borgarhemmet med dess gemytlighet och
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
