Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
läsa om hur denna moraliskt förpestade
atmosfär efter hand inficierade alla som kom i
närheten av den så att till sist även de som
ursprungligen hade ställt sig tvivlande eller
opponerat kände sin handlingskraft förlamas och
mot sin vilja kom att stödja gangsterligans
fortsatta machinationer. Åke Thulstrup
Kortare anmälningar
K. G. Ossiannilsson: Under portar av sång.
Minnen från åren 1902—1939. Bonniers
1946. 9: 50.
Andra, avslutande delen av Ossiannilssons
memoarer griper något tillbaka i tiden och tar
sålunda upp relationerna till Bengt Lidforss
till förnyad behandling men omfattar i
huvudsak perioden efter 1914, där första delen
slutade. Ossiannilsson gör vad han förmår för att
nedsätta B. L: s kritikergärning som
dilettan-tisk, avfärdar honom som en "provinsiell
storhet" och relaterar vad han "hörde berättas om
Lidforss’ leverne" och om hans förmenta
öl-missbruk. Men man behöver bara lägga hans
egna skriverier bredvid Lidforss’ broschyr
"Barbarskogens skald" för att se, att det var
den senare som var både den andligt
överlägsne och den mest sanningsälskande.
Ossiannilssons eget litterära omdöme karakteriseras
bäst av, att han säger sig ha föredragit
Henning Berger framför Hjalmar Söderberg! Den
nya delen av hans minnen framvisar ännu
tydligare än den förra, att han är troskyldigt
oförmögen att ens tillnärmelsevis korrekt referera
ett händelseförlopp, i vilket han själv varit
inblandad, att hos sig själv finna den minsta
anledning till de svåra mothugg han onekligen
rönt och att fatta en kritik av hans skrifter som
något annat än ett personligt angrepp, som
besjälad av sanningsbegär eller som en form
av intellektuell reda och redbarhet. Däremot
godtar han kritiklöst allt beröm som kommit
honom till del, även middagstal! All kritik
borde vara positiv, menar han, "emedan varje
individ har rätt till sitt uttryckssätt" (s. 169),
men förbiser alltså helt frågorna om den
konstnärliga kvaliteten, idéernas hållbarhet
och den personliga integriteten. Politiskt sett
avsvär han sig socialismen på var och
varannan sida — folk har ju glömt den tid då
han nästan lika ofta yvdes av att kalla sig
socialist! — är frikostig med glåpord åt
demokratin och bekänner sina partiella sympatier
för Mussolini, vars rövartåg mot Abessinien
han finner ärofullt, men i vars fascism han
tycker sig se "ett slags socialistiskt experiment"
(s. 209). Ett annat prov på hans politiska
omdöme är uttalandet om Franco, att han "hade
sinne för måtta, humanitet, kultur, religion.
Han saknade rasfanatism och sadistiska
instinkter" (s. 114). Men till Ossiannilssons
heder måste anföras, att han både 1914 och
1939 spjärnade emot det tyska inflytandet i
Sverige och att han bröt med Nationella
ungdomsförbundet när detta började gravitera
mot nazismen, och detta fastän man där tänt
all den rökelse för skalden som han åtrådde!
Det verkligt roliga i boken är berättelserna om
författarens föreläsningsturnéer i den svenska
landsorten. Tragisk är däremot den inblick
man får i en svensk yrkeslitteratörs tillvaro,
då han för att försörja sig och de sina tvingas
att på tio år fabricera tjugo(!) historiska
romaner åt Allers Familj-Journal. Respekt
avtvingas man slutligen för ett oförbränneligt,
evigt ynglingaaktigt humör och för ett manligt
buret livsöde. Holger Ahlenius
Josef Kjellgren: Kamratskap mellan män.
Natur och Kultur 1947.
4:50.
Josef Kjellgren har inte på länge kommit
med någon bok och hans författarskap har
på ett delvis orättvist sätt skjutits en smula
i skymundan. Lo-Johanssons "Traktorn" har
numera blivit svensk litteraturs enda
kollektivroman, trots att "Människor kring en bro" väl
kan föras till ungefär samma grupp (liksom
för övrigt flera böcker av Värnlund, vilken
dock fått sjunka ännu längre tillbaka i
allmänna medvetandet än Kjellgren).
"Kamratskap mellan män", en liten
berättelse i prydlig utstyrsel, fortsätter Kjellgrens
sjöberättelser, vad ämnet beträffar. Den
påtagliga romantiska ådra, som då och då kommit
i dagen bland hans sociala ambitioner har
emellertid här fått svälla ut på ett mycket
kraftigare sätt än förut. Den yttre handlingen, hur
skonaren Fendras besättning en novembernatt
i Östersjön räddar en skeppsbruten, bildar ett
realistiskt skelett kring en rad mycket vackra
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
