- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
356

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

impressioner från havslandskapet i kallt
månsken. Den kyliga och ovänliga stämningen på
det tomma havet växer ut till en hel spökvärld,
som sluter sig kring styrmannen West-Deep,
och trots hans mångåriga rutin lyckas de
övernaturliga makterna nästan få honom att styra
skutan i fördärvet.

I denna spöknatt ger sig en båtbesättning ut
att rädda en skeppsbruten i en drivande livbåt.
Företaget är riskabelt, men den hopsvetsande
rutinen bringar dem lyckligt tillbaka till det
bortdrivande fartyget, där de slutligen, själva
trötta och våta, av det mänskliga kamratskapet
tvingas att hela natten ge konstgjord andning
åt den räddade och föra honom tillbaka till
livet.

När det gäller människorna är Kjellgrens
berättarton inte lika mjuk som i fråga om
naturen. Trots detta framstår han i
"Kamratskap mellan män" nästan som en mystiker i sin
tro på den mänskliga sammanhållningen.

Åke Runnquist

Göte Ekström : Tag min hand. Bonniers 1947.
5:75.

Det är en äktenskapsroman Göte Ekström
presterat med "Tag min hand". Den erotiska
sammanlevnadens problem ställes med bara
alltför stor schematisering. Gerd Tåll, maka
till ingenjören Åke Tåll, tillhör de olyckliga
hustrurnas skara: hon upplever inte någon
erotisk tillfredsställelse i sitt äktenskap, så
småningom blir klyftan mellan henne och mannen
allt större, och till slut skiljes de åt. En kort
tid får hon smaka erotisk lycka i armarna på
en perfekt älskare, men kärleken, den djupare
samhörighetskänslan, vägrar ändå att infinna
sig hos henne: "Hon var inte kär i honom.
Hennes kropp med dess elektriska mysterier,
dess körtlar och kemiska processer hade i hans
hand blivit ett underverk, som fyllde henne
med lust. Men han hade inte kunnat fylla henne
med kärlek. Hon var lika tom som en vinlägel
utan vin, som en vas utan blommor." Till
slut framstår både Gerd Tåll och hennes man
ingenjören som tragiskt vinddrivna
människospillror: de har aldrig fått uppleva någon
djupare och varaktigare lycka i livet. Författaren
har velat framhålla tomheten i ett samliv som
bara är en sinnenas förening — och
tomhetskänslan i ett äktenskap, där den erotiska har-

monin saknas. Konflikterna är ärligt och
redbart framställda — men åtminstone ännu har
författaren inte lyckats skapa några mer
individualiserade människor: de figurer som
möter oss i denna resignerade och trista
berättelse är alla mer eller mindre skuggspelsaktiga.

Johannes Edfelt

Hans-Eric Stenborg: I samma hus. Bonniers
1947. 4: 75.

Den inre monologen, som ännu för inte
länge sedan hörde till de exklusiva
uttrycksmedlen, har nu blivit allmängods till den grad
att en debutant kan skriva en hel novellbok
i den formen. Det visar sig då — i berättelser
som "Reprisen", "Innan jag dör", "Tänka på
Stig" — att även veckopresslarvets snömos går
att servera i koppar av Sèvres-porslin, om man
bara har kläm på att apa efter de tekniska
greppen, och det har alltså Hans-Eric
Stenborg. Dock skall det erkännas, att han också
har mer substantiell kost att bjuda på:
alkoholism och sinnessjukdom, sol och vår,
mordimpulser och själamord, men då råkar han ut
för att förkorta och dra ihop komplicerade
psykologiska förlopp så att de bli på tok för
summariska; man får intrycket av visserligen
goda novelluppslag, nedtecknade i form av
något slags synopsis, mer än av färdiga,
genomarbetade noveller. Bäst lyckas
författaren därför med att återge förkrympt eller
outvecklat själsliv, såsom i "Hon kallar mig
han" eller "I dag blommar äppelträden hos
Johnssons". En åldrande skökas
föreställningsvärld bemästrar han till fullo i "Jag tar
mig en tur neråt Stureplan", och ett par
anekdotiska barnhistorier som "Armbågabjuden"
och "Jag var tyst när jag grät" äro onekligen
rätt styva. Skrivkunnig är utan tvivel denne
unge novellist, och han tycks vara förtrogen
med olikartade miljöer, men han skall inte
inbilla sig att han når bestående resultat
genom att banalisera en anspråksfull genre
eller genom att behandla den lättvindigt.

Holger Ahlenius

Stieg Trenter: Lysande landning. Bonniers
1946. 9: 50.

Stieg Trenter är den förste svenske
detektivromanförfattare som ansetts uthärda en
jämförelse med de anglosachsiska experterna i

356

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free