Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTA
RE R
Veckopressen igen
Veckopressen är med jämna mellanrum
föremål för angrepp. Senast var det, om jag inte
missminner mig, de kristliga
ungdomsförbunden som var på krigsstigen mot den moraliskt
undergrävande lektyr som den s. k. kolorerade
pressen menades servera folket. Den här gången
var det författarna som gick till storms mot
den låga litterära kvaliteten och
verklighetsförfalskningen hos stoffet i den övervägande
delen av veckotidningarna.
Pappersransoneringen gav spelöppningen. I ett av ett sextiotal
författare undertecknat upprop vädjades till
statsmakterna att ytterligare beskära
papperstilldelningen för den litterärt och kulturellt
värdelösa delen av veckopressen för att i stället
låta tilldelningen för böcker och ambitiösare
tidskrifter förbli intakt. Eftersom de åsyftade
veckotidningarna inte förmedlade några idéer
eller bildade opinioner skulle, menade man,
åtgärden inte äventyra tryckfriheten. Eftersom
samma tidningar "endast bjuder värdelös
läsning" saknar de existensberättigande. Det är
bara att friskt gå på och utrota dem. De stora
massor av svenska folket som i sin enfald läser
dessa tidningar är överhuvudtaget inte
tillfrågade; det tas tydligen för givet att om
tidningarna försvinner, så ägnar man sig
automatiskt åt att läsa god litteratur och ambitiösa
tidskrifter i stället för t. ex. att spela kort eller
gå ännu mera på boxningar och bio. Att
utelämna filmen i detta sammanhang är redan
det anmärkningsvärt, då den övervägande
delen av såväl svensk som importerad film
näppeligen bjuder på en underhållning som
är intelligentare, konstnärligt bättre eller mera
socialt ansvarskännande än novellerna i
veckopressen.
Antag emellertid att statsmakterna skulle
lyssna på denna författarpetition eller någon
liknande en annan gång och diskriminera en
del veckotidningar för straffminskning av
papperstilldelningen. Hur skulle denna sortering
i svarta och vita får gå till? Vem skulle avgöra
var den konstnärliga förtjänsten och
ambitionen var till finnandes, respektive obefintlig?
Hur det skulle kunna ske utan att vi i realiteten
fick litterär censur här i landet är jag
oförmögen att förstå. De flesta kloka människor
undanber sig säkerligen utnämnandet av
litterära kommissarier, även om endast
veckotidningarna lades under deras domvärjo. Jag
biträder uppfattningen att mycket i
veckopressen borde vara annorlunda, även om jag
inte i likhet med de sextio undertecknarna av
uppropet äger en så intim kännedom om vad
som står i dem att jag vågar sätta mitt namn
i pant på att de flesta veckotidningar enbart
innehåller värdelös läsning. Jag läser dem med
undantag för ett par knappast alls, men av
löpsedlar och annonser tycks framgå att nästan
i envar av dem — om man bortser från de
rena snuskorganen — förekommer noveller och
följetonger av erkända svenska och utländska
författare. Jag håller med om att veckopressen
liksom allt annat här i världen bör förbättras,
men vid dessa förbättringssträvanden gäller
det att ha publiken med sig om förbättringen
skall bli något mer än ett slag i luften och ett
gynnande av de rent samvetslösa tidningarna,
som alltid är beredda att lägga hyende under
lasten. Om man vill dra en gädda i båten, får
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
