- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
398

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - E. Bendz: Svanen och lyran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E. BENDZ

analysen, "som har renheten till mål", det andra
"musiken", d. v. s. poesins konst, scmn "gör
något av" denna renhet, bekände hain åter den
enda —• och dubbla — lidelse hans natur var
mäktig.]

S. ir.ser emellertid klart att även om ett
otadligt konstverk, som samtiden vägrar erkänna,
är vad det är, och även om Newtons lag varit
lika sann och alltså haft samma absoluta värde,
vare sig den blev känd eller inte, så lurar alltid
faran för en stor konstnär eller forskare att
han genom brist på uppmuntran och lång
isolering kan komma att tvivla på sig själv och
betrakta sig som "en torr frukt". För egen del
vet han att "några hundra personer" håller
honom för en rätt intressant herre, men inte
märkvärdigare än ett par tre tusen andra
intellektuella och litteratörer i Paris. (Detta var
exakt Valérys egen situation mellan 1906, då
det gick upp för ©n handfull personer med gott
väderkorn att en liten studie på 25 sidor — "La
soirée avec M. Teste" — satt ett nytt
märkesdatum i fransk litteratur, och 1917, då han
gjorde sitt verkliga genombrott med "La jeune
Parque".)

S. fortsätter: "Kom nu närmare, lilla syster,
skall jag viska något oerhört i ditt öra: Jag
anser mig vara en högst märklig person!" Vart
hain än kastar blicken, ser han ingen som står
över honom i begåvning, skicklighet,
uppfinningsförmåga, etc.: han "går runt" varenda en.
(Åter ett drag, som på kornet stämmer med
originalet. Valéry var tidigt ytterst medveten
om sina ovanliga själsgåvor. Man ser det i hans
ungdomsbrev till Pierre Louys, Gide och andra.
Teste, i allt väsentligt hans alter ego, var ett
sådaint okänt snille, som försmådde ryktbarhet
och publicitet och ingenting gjorde, just därför
att han kände att allt var så enkelt och lätt.
Ordet "likar" var för Valéry praktiskt taget
meningslöst. Han hyllade några mästare och
förebilder, men av äldre generation. Ingenting
tyder på att han någonsin böjde huvudet ens

i hemlighet för en samtida. Hans inställning
till omvärlden kan summeras i två ord: förakt
och leda. Hans otålighet, hans lätt irriterade
sätt och ofta illa dolda nonchalans i det
personliga umgänget var ett uttryck för samma
förvissning att han just ingenting hade att lära
av människor i gemen. Samma känsla av
ringaktning och oåtkomlighet för andra — Ni står
för lågt, Ni når mig inte! — förklarar hans
konstanta vägran att inlåta sig i polemik eller
svara på angrepp.)

S. gör sig samtidigt inga som helst illusioner
om sannolikheten av att bli erkänd eller ens
uppmärksammad. Kallt och sakligt prövar han
sina möjligheter och utsikter: han har alla odds
mot sig, tidens andta, den rådande smaken —
eller osmaken: Rostand i poesin, France i
prosan... Ingenting i hans genre. Kort sagt,
offentlighetens strålkastare bevärdigar inte hans
person med minsta lilla ljusvift. Han
förutser alltså följande, högst riskabla utveckling:
"Första stadiet: han publicerar utan att vänta
eller få något av publiken; andra stadiet: han
skriver för sig själv utan att besvära sig med
att publicera; tredje stadiet: han besvärar sig
inte längre med att skriva." (Så långt som
till "tredje stadiet" kom nu dess bättre aldrig
Valéry. Men han höll sig på det andra närmre
tjugu år. J. Romains kan räkna sig till
förtjänst att denna flitigt kommenterade
"tystnad", eller rättare avbrott av en visserligen
minimal utåt synlig produktion, förlorat sin
karaktär a-v gåta. Den framstår som den
naturligaste sak i världen, när vi nu tack vare hans
fiktiva rekonstruktion av fallet kan bedöma
hela motivkomplexet inifrån: Valéry arbetade
långsamt, delvis motvilligt, med många repriser
och hämningar, och betraktade sina
möjligheter till utkomst som yrkesförfattare som mer
än tvivelaktiga; å andra sidan bjöd det honom
emot att gå publiken till mötes på halva vägen
och göra våld på sin egenart; han misströstade
om framgång även hos en begränsad elit, fullt

398

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free