Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - E. Bendz: Svanen och lyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. BENDZ
horribles — cjuand ils ne sont pas délicieux —
raffinements de contact que suppose l’intimité
conjugale"; "Un double divorce doit approcher
de ce que l’on peut faire de mieux dans l’ordre
des soucis et des amertumes". Det vore en
enkel sak att smuggla in dessa fraser i en
lämplig Valérytext; få skulle märka falsariet.
Kommer så det verkligt intressanta. S. börjar
äntligen skymta resultatet av sina många och
långa självbegrundelser. Han är belåten, "inte
med sig själv, -— hans sinne fÖT jaget som
’ägare’ till vad som försiggår inom intellektet
var föga utbildat, — men väl med den
vändning vissa inre undersökningar hade tagit".
(Detta om S:s i viss mening svagt utvecklade
självkänsla vilar åter på en riktig iakttagelse.
Valéry har ofta kommenterat detta drag. Se
bl. a. "Mauvaises pensées" under rubriken "Jag
heter Ingen": "Människor, som bär något stort
inom sig, förknippar det inte med sin person.")
Han har övervunnit sin tvekan: alla
upptänkliga skäl manar honom att skriva för andra och
allvarligt tänka på litteraturen som yrke och
födkrok. Men ham känner att han är skald mer
än något och alltså måste begränsa sina kal*
kyler till de möjligheter poesin erbjuder en så
egenartad natur som hans. Han tror varken på
skaldeyra, gudomlig ingivelse eller "snillet",
som leker bort alla svårigheter i ett halvt
oansvarigt känslorus. Hans dröm är "att kunna 6lå
sig ner vid sitt bord och, utan att ha minsta
lust att skriva eller ett spår av vad man kallar
inspiration, sätta ihop ett visst antal bra och
acceptabla verser, fullt jämförliga med s. k.
inspirerade och med samma verkan på andra".
Problemet är med andra ord att finna en metod,
som ställer samma krav på precision och
konstskicklighet som ett finare hantverk och erbjuder
samma trygghet mot överraskningar.
Hur han härvid går till väga, och omedelbart
lyckas, beskrives i kap. 14. Tre mellanliggande
kapitel är ägnade hans världsåskådning och
personlighet i allmänhet. Vi inhämtar bl. a.:
"den enda, tunna tråd, som höll honom
hängande över en bottenlös pessimism, var
hans tvivel på allt"; och allt tydde enligt honom
på att "universum är en rad osammanhängande
fakta utan mening och utan mål". Lika lite
trodde han att mänskligheten har någon
särskild bestämmelse eller att dess väg leder
oemotståndligt uppåt; väl däremot att den
småningom kan återvända till vilt tillstånd, dö
undan och slutligen försvinna från jordytan,
maktlös inför en ny offensiv av mikrober eller
insekter, eller helt enkelt uttråkad av sig själv
och tillvaron. (Författaren anknyter här till
Valérys seniare och slutgiltiga, rent nihilistiska
ståndpunkt: släktets förintelse var för den
åldrande och alltmera världsfrånvände tänkaren
ingen avskräckande eventualitet; Mefistofeles’
ord i "Faust" — ett verk, som han begrundat
djupt och länge och hanin öka med några scener
ur ett eget skådespel: "ty allt, som födes, är
endast värt att det förödes. Fördenskull vore
bäst att intet funnes till" ger troget återljud
i "Ébauche d’un Serpent" och Frestarens bittra
tal om Skapelsen som "en ofullkomlighet i det
rena Icke-varat" och "Intighetens underfulla
allmakt".)
S., heter det vidare, såg i massornas erövring
av sin politiska frihet långtifrån något säkert
löfte om större samhäUslycka eller en lugnare
utveckling: dessa opinionsvågor och eruptiva
yttringar av "folkviljan", som tidigare lett till
långt värre katastrofer än alla kallt beräknade
excesser av aristokratiska maktinnehavare,
skulle verka ännu mera ohämmade och risken
ökas genom de agitationsmedel, som
vetenskapen och tekniken ställde till demagogernas
förfogandte. [Delta ger i all sin knapphet en
riktig bild av Valérys egen position. Han insåg
mycket väl att han var en lyxprodukt aiv ett
högspecialiserat samhälle, att en människa av
hans typ var otänkbar under varje annan regim
än en aristokratisk eller storborgerlig, att han
för själva 6in existens som intellektuell fri-
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
