Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Engelsk litteratur av i dag. Översättning av Åke Runnquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK LITTERATUR AV I DAG
tiva verkningar inte kan beskrivas med enkla
påvisanden av orsak och verkan. Utan tvivel
verkade bristen på skrivro och en allmän
känsla av missräkning och osäkerhet, som
under krigets tre första år dessutom förenades
med obestämda föreställningar om det lönlösa
i varje konstnärlig ansträngning, som kraftiga
skäl mot litterärt arbete. Först under senare
delen av kriget började den franska
intelli-gentsian enträget förorda en littérature
en-gagé — en uppfordran, som inte rönte anklang
hos de engelska författarna, vilka mindes hur
andefattigt och ineffektivt resultatet blivit när
några av dem på 30-talet "engagerat sig" i den
politiska propagandan. Det har i detta
sammanhang sitt intresse att påpeka hur litet
litteratur av värde det sedan 1939 utkommit
i England som gör skäl för benämningen
"engagerad" eller som kan sägas ta ställning
i aktuella frågor.
Som några bland oss förutsåg redan under
münchenkrisen eller ännu tidigare och som vi
väl alla sedan dess tvingats att inse blott
alltför väl, kom krigsutbrottet som den logiska
följden av tjugu års krig utan krigsförklaring,
ett krig, i vilket vi inte ville bli indragna så
länge tillfälliga förlikningar eller andra former
av undanflykt kunde befria oss från vår
moraliska skyldighet att gripa in för att förhindra
krigsförklaringen. När chocken väl kom, var
dess verkningar emellertid både förlamande
och förödmjukande. Jag skulle tro att det
trauma, vari vi då råkade, mer än något annat
har bidragit till att bringa i olag hela de
litterära uttrycksformernas ömtåliga maskineri och
hämma den skapande verksamheten. En
känslig författare reagerade på så sätt inför denna
moraliska chock, att han inte längre kunde tro
på sin förmåga att ge sig i kast med mänskliga
problem, vilka han ju varken kunde avhjälpa
eller försona. Och som ett underliggande motiv
till denna känsla av maktlöshet fanns en känsla
av skuld.
Man behöver inte åkalla psykologin för att
finna det dåliga samvetets tecken och symboler
hos samtida engelska författare. I en dikt som
Audens "4 september 1939" är ju skuldkänslan
den dominerande faktorn, ehuru den dämpas
av en bitterhet, som höjer sig nästan till
tragiskt medlidande och som jag inte tycker blir
mindre gripande därför att skalden med berått
mod rymde från sitt hemland när krigsfaran
var överhängande och bosatte sig i Förenta
staterna tillsammans med Aldous Huxley och
Christopher Isherwood. Alla tre har inom
parentes sagt sökt absolution hos religionen
och sedan predikat dess nödvändighet för
sina övergivna landsmän. Skuldkänslan ingår
vidare under sin mer fashionabla
kierke-gaardska benämning "Ångst" som ledmotiv
i Cyril Connollys "The Unquiet Grave". Denna
kräset morbida personliga bekännelse utgör en
av de få mer anmärkningsvärda prestationer,
som utförts av den engelska författargeneration
som växt upp mellan krigen, och den ger en
avslöjande exposé över sagda generations
besvikelser och romantiska melankoli.
Skuldkänsla är också drivkraften i Evelyn Waughs
synnerligen framgångsrika roman "Brideshead
Revisited" ("En förlorad värld"), ehuru denna
känsla här som i "The Power and the Glory"
("Makten och härligheten"), detta mästerstycke
av Englands bäste nyare romanförfattare,
Graham Greene, remplacerats av insikten om
människans syndiga natur och hennes förmåga att
begå onda handlingar.
Denna skuldkänsla, som spåras i så mycket
av den samtida litteraturen, kan inte avlägsnas
genom någon rening, eftersom den inte åtföljs
av någon syndkänsla, utom hos
bekännelse-kristna som t. ex. de bägge katolska
konver-titerna Waugh och Greene. Om den
undan-trängs på en punkt dyker den upp på en
annan; om den uppträder i förklädnad
demaskerar den i smyg sig själv. Den finns i
arbeten av de författare, som försökt und-
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
