- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
406

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Engelsk litteratur av i dag. Översättning av Åke Runnquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHN HAYWARD

komma genom att fly in i sitt eget förflutna —
i de talrika självbiografierna och i de till
hälften diktade, till hälften autentiska romaner
om barn i skolåren, som utgivits under senare
år. Enligt min mening är detta förklaringen
till att Aragons patriotiska diktning i de
intellektuella skikten till en början mottogs med
suckar av beundran och lättnad, vilka dock
senare förbyttes i ogillande och förakt.

Om skuldkänslan i sina skilda, subtila
former bildar ett synligt yttre ärr på mycket av
det som nu skrivs, så är i gengäld bristen på
tro i ordets vidaste mening ansvarig för
litteraturens inre motsägelser och olust. "Integritet"
är ett av den moderna kritikens mest omtyckta
nyckelord, vilket dock i allmänhet används
utan hänsyn till de moraliska och andliga
värden, på vilka integriteten måste vila för att ha
någon som helst mening eller kraft.
Splittringen, den bristande integriteten i modern
engelsk litteratur är symtomatisk för den
vacklande tron på alla värderingsnormer — en
vacklan, som med nödvändighet måste åtföljas
av skepticism och likgiltighet. Skilda
filosofiska universalmedel har sökts och
utprovats — logisk positivism, oxfordskolans
speciella medicin, existentialism, den nihilistiska
trosläran à la mode de Paris, som omfattas
av gallomanerna i Horizon, och t. o. m.
humanismen, som verkligen kräver trosvisshet hos
den som vill göra den till sin åskådning i en
tid, då människans inhumana uppträdande mot
medmänniskorna kastar sin fasansfulla skugga
över oss alla.

Jag skulle tro att det framför allt är denna
brist på tro, religiös, humanistisk eller
lokaliserad till något annat område — som just nu
verkar hämmande på så många författare.
Härmed menar jag givetvis inte att blotta
uppkomsten av något slags tro skulle resultera i en
litterär blomstringstid, men det förefaller som
om en på tro grundad övertygelse skulle vara
en nödvändig förutsättning för en sådan upp-

blomstring. Det största bekymret i detta
sammanhang är att viktorianernas fasta tro på
vetenskapens obegränsade möjligheter att tjäna
framåtskridandets sak och föra människan in
i det jordiska paradis, där intet skulle fattas
henne — allt detta och himlen därtill — att
denna tro försvunnit utan att något annat
kommit i stället. Två världskrig, som fördes
med alla de vapen vetenskapen kunde uttänka
för att förstöra civilisationen, ja, som
knappast kunde satts i gång utan vetenskapens
hjälp, var nog för att krossa alla illusioner
och ännu mer all tro på mänsklighetens
gradvisa framåtskridande i moraliskt avseende.

Hos mer sensibla engelsmän, som växte upp
mellan dessa två katastrofer, uppkom en
Welt-schmertz, som i många fall tog sig uttryck
i ängslan för framtiden. En typisk
avspegling-av detta faktum finner man i det fascinerade
intresse, som många yngre författare ägnat
Franz Kafka och i deras försök att anpassa
hans metod efter sina strävanden att skapa en
atmosfär av andlig claustrofobi — t. ex. i Rex
Warners roman "Flygfältet" eller William
Sansoms noveller. En stand-in för Kafkas
obevekliga, illvilliga "Fiende" spelar, delvis förklädd
till uppretad lärare, delvis som ett slags
pantomimbov, en viktig roll i Audens tidigare lyrik
och i de av hans experimentella dramer, i vilka
Christopher Isherwood bidrog med den
ypperliga prosadialogen. Fienden förekommer i
många andra förklädnader i 1930-talets
avantgardistiska litteratur —- som nietzscheansk
övermänniska, som politisk diktator, speglande
fascismens växande makt på kontinenten, och
som det gruvligaste faderskomplex. I en av
dessa roller hade han till uppgift att fungera
som syndabock för diverse överträdelse- och
underlåtenhetssynder — i synnerhet för den
senare kategorin, vilken författargenerationen
i fråga dunkelt föreställde sig som på något
vis ansvarig för det tillstånd av internationell
anarki, som kulminerade i det andra världs-

406

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free