- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
409

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - John Hayward: Engelsk litteratur av i dag. Översättning av Åke Runnquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGELSK LITTERATUR AV I DAG

De la Mare, Muir, Auden, Spender, MacNeice,
Empson och Barker utan också en yngre
uppsättning — Ronald Duncan (liksom Eliot
författare till experimentell dramatik), Lawrence
Durrell, Norman Nicholson, Henry Treece,
Vernon Watkins och Änne Ridler. Den
samtida lyriken utges och uppmuntras också av
två andra förlag, Routledge, där Herbert Read,
modernismens store strateg inom konst och
litteratur, samt Geoffrey Grigson är litterära
rådgivare, och Poetry (London), lett av den
indiske kritikern Tambimuttu. Dessa företag
har utgivit den f. d. surrealisten David Gascoyne,
vilken av några kritiker räknas som sin
generations största begåvning, Kathleen Raine, en
katolsk konvertit, vars diktning när den är som
bäst har samma intensitet och enkelhet som
Blakes, F. J. Scovell, John Heath Stubbs, Laurie
Lee, Terence Tiller och Sidney Keyes. Enstaka
verk av dessa författare publiceras regelbundet
i den litterära tidskriften Horizon, redigerad av
Cyril Connolly, och i kvartalspublikationen New
Writing and Daylight, ledd av John Lehmann,
en bror till författarinnan Rosamond Lehmann.

Nästan alla de lyriker jag nämnt använder
sig konsekvent av den obundna rytm, som
Gerald Manley Hopkins (en av deras mästare)
påstår sig ha uppfunnit, men som i själva
verket utgjorde den naturliga rytmen för
engelsk poesi, innan den för femhundra år
sedan fick böja sig för den klassiska metrikens
lagar. Denna fria vers har återfört lyriken till
en frihet, som den under mellantiden förlorat,
och av de författare som förstått dess lagar
har den utnyttjats med utomordentlig
känslighet och uppfinningsrikedom. Men den har
också satt odisciplinerade och oövade skalder
i stånd att lätt producera hafsig och formlös
vers. Mycket av den kritik, som riktats mot den
moderna lyriken, får tillskrivas bristerna hos
dessa mindre förmågor. En viss obskurantism
lever fortfarande kvar och utgör alltjämt
huvudmålet för den reaktionära kritikens

angrepp. De komplicerade orsaker, som kan
ligga bakom användningen av ett sådant
uttrycksmedel, kan inte diskuteras i en
summarisk översikt som denna, eftersom frågan
om den samtida lyrikens avsteg från
vedertagna uttryckssätt måste leda oss in på det
besvärliga spörsmålet om skaldens roll i
samhället och hans förhållande till sina läsare. Jag
tror emellertid att man har rätt att säga att de
elliptiska uttryckssätten nu är mindre i bruk
än för några år sedan och att lyrikerna i
mycket mindre utsträckning än förut lockas att
skriva för sitt privata, initierade auditorium.
Om man t. ex. jämför Dylan Thomas’ sista
samling, "Deaths and Entrances", med hans
tidigare produktion, framstår den ju som
tämligen lättillgänglig. Det överflöd av metafysiskt
fantasteri, jonglerande med ord för ordens
egen skull, varåt han tidigare hemfallit
flitigare än de flesta, tycks arta i styrka. Man
avvaktar med intresse om denna moderna form
av clevelandism skall ge med sig, som den
gjorde på 1600-talet, och efterträdas av en
enklare, formellt strängare lyrik, av något som
i stränghet och fasthet kan jämföras med den
om Dante erinrande tonen i senare delen av
T. S. Eliots "Little Gidding" — kort sagt om
den nuvarande ofullgångna romantiken skall
resultera i en ny klassicism.

En sådan övergång tycks för närvarande
mindre sannolik, och intill dess ordning och
något slags stabilitet återställts i Europa och
känslan av skuld för dess nuvarande tillstånd
sublimerats och försvunnit, vore det fåfängt
att vänta den. En konstnär, som verkar i den
tidsperiod som inleddes av Hiroshima, kan
inte annat än stå skräckslagen vid tanken på
det val, inför vilket atomenergins nya
användning ställer världens styresmän: antingen
utplåning av all civilisation eller också
framväxten av ett själlöst, materiellt inriktat
tusenårigt rike. Det är knappast troligt att det skulle
finnas plats för honom vare sig i den raserade

409

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free