Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
svar på. James skildrar mindre en kvinna än
framställer sin förälskelse i en kvinna som han
uppfattar som ett ideal. Det är
avståndsförälskelse med tydligt puritanska drag, han
träder henne aldrig in på livet, han beskriver
henne med ständigt återkommande
superlativer, men hennes påstådda intelligens,
fördomsfrihet och allmänna utomordentlighet
verifieras sällan av vad hon gör eller tänker. Hon
rör sig tämligen marionettartat mellan
målsättningar som författaren uppenbart uppfunnit
för hennes räkning. Ett kvinnoporträtt utan
kropp saknar hon synbara lidelser och besudlas
inte av minsta antydan till sexualliv. Hon blir
en skönhetens seglande svan, en idealitetens
stolta fregatt. Med ädla motiveringar och kylig
behärskning, som försöker dölja avsmaken,
låter han henne avvisa alla män som dras till
henne. När hon ändå slutligen måste offras åt
kärleken, arrangeras det som ett tragiskt
misstag och ett skändligt bedrägeri, alltjämt utan
verklig lidelse från hennes sida, med falskt
idealistiska bevekelsegrunder för det
nödvändiga måttet av känsloillusion. Det är också
anmärkningsvärt att denna roman, berömd för
sin fasta komposition, visar den enda luckan
i förloppet just inför detta äktenskap, som med
ett raskt språng flyttas in i den fullbordade
olyckan.
Bara åt kusinen, den svage sjuklingen som
aldrig kunnat tänka på att vinna henne,
utlämnar hon sig när han ligger inför döden och
uppnår en stunds extatiskt samförstånd. Det är
också det närmaste James kommer sin
hjältinna. Hans halvt bittra, halvt njutningsfyllda
identifiering med den dödsdömde mannen är
uppenbar. Han tillåter inte Isabel att leva som
kvinna, han håller henne i puritansk svartsjuka
utanför kärleksupplevelsen, han fruktar
tydligen kvinnan inom henne, och i omedvetet
hat stöter han ut henne i tomheten. Vad han
exemplifierar i hennes gestalt är i själva verket
inte annat än puritanismens egen inneboende
tragedi, dess oförmåga att omsluta livet i dess
helhet.
När motsägelserna i hans framställning av
Isabel blir för påfallande även för författaren,
försöker han överskyla dem med fraser av
typen: "Kunskapstörsten existerade i hennes
sinne tillsammans med den finaste talang för
ovetenhet." Den talangen måste man nog, trots
skärpan i hans iakttagelser, tillerkänna även
Henry James. Det är ju uppenbart att hans
verklighetssinne och hans psykologiska
klarsyn starkt begränsades av hans fördomar, hans
tvångsideal. Hans inre motsättningar ledde
honom till ändlösa uppbyggnader av sinnrika
missförstånd, skenmanövrer och
felmotiveringar. Mitt i sin stora världserfarenhet och
klokhet uppvisar han förvånande drag av
barnslighet och blindhet. De konvenansens
skygglappar han så ängsligt håller fast vid
tycks framför allt tjäna att skydda honom för
insyn i sig själv. "Den kultiverade ljuvlighetens
vita blomma" blir för honom den drunknandes
halmstrå. Hans idealdyrkan har en prägel av
förtvivlad ansträngning, en självbedrägeriets
magi under frenetisk åkallan. Efter hand
började han dock tvivla alltmer på sina
uppfattningar, och de antog i hans senare skapelser
det halvgenomskådades prägel av oroande
dubbelhet och ambivalens.
Denna dubbelhet kan spåras redan i "Ett
kvinnoporträtt", även om den där övervägande
är omedveten och oavsiktlig, ett resultat av
konflikten mellan författarens avsikt och hans
konstnärliga instinkt. Denna stort upplagda
kvinnoskildring förblir dock väsentligen en
yt-målning. Isabel framträder blott till hälften,
förblir en halv människa. Detsamma gäller om
personerna omkring henne, men i deras fall
finns inte samma anspråk på fullständighet,
och därför stör det mindre. Såsom de
avtecknar sig mot den i sin tids stil mästerligt
utförda bakgrunden är de både roande och
ger en definitiv art av människokunskap. De
hör nästan alla till de "amerikaner i Europa"
som James var specialist på. De är på en gång
typer och utpräglade individer, och hela raden
av dem förtjänar att nämnas: den känslokalla
och självständiga mostern med sitt
internationella tidtabellsliv, hennes man bankiren som
framställs så förvånande oförstörd av sin
rikedom, deras sjuklige son med sin förfinade
skepticism och sin beslutsamhet att njuta av
livet som åskådare, den rätlinige och gåpåige
affärsmannen Goodwood som tycks leva i ett
torn av vaksam effektivitet, konventionalismens
fulländade parasit madame Merle, den
demoniske skönanden Osmond med sitt anlagda
världsförakt, han som blir Isabels öde, och
slutligen blåstrumpan Henrietta Stackpole,
Isabels omaka väninna, demokratisk och
patriotisk intill parodi.
5 BLM 1947 v
433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
