Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
efter krigsslutet smusslats in i ordet
medlidande rensas ut. Gollancz känner medlidande
med de lidande tyskarna, bunkerns, källarens
och ruinernas människor, inte därför att han
anser det nederlag som störtade dem ner i detta
lidande som ovälkommet och skadligt, men
därför att lidandet i sig självt, även det som
anses för förskyllt, alltid kräver medlidande.
Just i det förakt för medlidandet som är ett
så dominerande inslag i efterkrigsmentaliteten
ser Gollancz ett eklatant bevis på det
liberalismens förfall som präglar behandlingen av
Tyskland och den allmänna meningen om
denna behandlings rättfärdighet.
Hur djupgående detta de liberalistiska
idéernas förfall i själva verket är till och med i ett
land med så fina traditioner som England visar
Gollancz med några drastiska utdrag ur engelsk
press, ur tal av officiella engelska personer, ur
segrarnas kungörelser om Tysklands öde. Det
börjar med Montgomery, som med en icke
avsedd cynism säger det vara olämpligt att
epidemier uppstår i Tyskland, inte därför att
epidemier i allmänhet är olämpliga, men
därför att dessa epidemier alltför lätt kunde sprida
sig till England. En BBC-man anser samma
sak olämplig på en plats, där det finns så
mycket allierade trupper koncentrerade. I
officiella uttalanden förklaras det öppet att
tyskarna kommer att hållas så nära svältgränsen
som möjligt. Den tjeckiska chauvinismen med
sina kusliga tongångar av inhumanitet och
människoförakt accepteras och förstås med
största villighet. Den engelska pressens
"fasthet", som huvudsakligast tagit sig uttryck i
publicerandet av fotografier från avrättningar
av krigsförbrytare och krav på högre ransoner
för segrarna och lägre för de besegrade,
förevisas i all sin, fortfarande omedvetna, cynism,
en cynism som inte heller är okänd här i
Sverige och som är främmande för sin egen
obarmhärtighet, därför att den sysslar med
abstrakta, kollektiva begrepp: Tyskland, det
tyska folket, i stället för konkreta: en tysk i en
vattenfylld källare, en tysk som fryser i en
ruin, ett tyskt barn som sakta dör av svält.
Som liberalist är Gollancz besviken och
skrämd över Västerlandets reaktion; som
socialist, vilket han också är, är han djupt oroad
över de socialistiska regeringarnas nationellt
egoistiska politik i Tyskland, det kalla spelet
om fördelar och eftergifter, där redan själva
viljan till rättvisa är undertryckt. I det
avseendet har Gollancz’ under 30-talet uttalade
beundran för Sovjet bytts ut mot bitterhet, och
om den engelska arbetarregeringen kan han
bara säga, att den är nationell men inte
socialistisk, konservativ och inte liberal.
Victor Gollancz har skrivit en besviken bok
men en nyttig, därför att den effektivt gör upp
med mängden av idealistiska förevändningar,
med vilka den nationella egoismen försöker
försvara en cynisk politik. Som illustration till
"Västerlandets värden i fara" kan man med
fördel läsa samme författares reportagebok
från Tyskland, "In Darkest Germany", och
som illustration till den beskåda dess rad
avskakande fotografier, som kanske ger en
ohyggligare och sannare bild av tillståndet i dagens
Tyskland än det mesta: bilder av ruiner,
undernärda barn, trasiga skor, bunkrar, källare,
lidande, levande och döende. Stig Dagerman
Kortare anmälningar
Sven Rydberg: Professor Nogæus och
evigheten. Bonniers 1947. 5: 50.
Skälmromanen är en genre, som odlats
mycket litet i Sverige. Det kan också vara svårt
att utreda vad som egentligen ligger i denna
väl från 1500-talet stammande beteckning, som
kring sekelskiftet ofta bars som undertitel av
mången enkel pseudo-deckare. Den
uppsalien-siske lärdomshistorikern Sven Rydbergs lilla
roman skulle emellertid kunna förtjäna titeln,
även om dess huvudperson, kopparstickaren
Spentz, inte är fullt så förslagen som de
ursprungliga skälmromanernas hjältar.
Boken berättar i lätt men säkert behärskad,
pastischerande ton om en lärdomsskandal i den
lilla universitetsstaden Pernau, där år 1690
professor Bartolin bortrövas av sin kollega
Nogæus och dennes lärjungar, vilkas
"textförbättringar" han just stod i begrepp att avslöja.
Den unge David Spentz blir genom
omständigheternas makt det rättvisans blinda redskap,
som slutligen efter en rad av pikareska upptåg
återfinner och befriar den lärde fången, vilken
sedan i dammigt men vitalt skick kan gå lös
på sina vedersakare. Det hela är mycket sprött
men som sagt utfört med en känsla för
pastischen, som gör läsningen högst underhållande.
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
