Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Den stilistiska talang man minns från
Rydbergs debutbok "Konversation under en lampa"
kommer också här till synes, framför allt i en
rad små fina impressioner, brasans muntra
sprakande i ett skänkrum eller månskenets
stilla strilande bland folianterna i ett bibliotek.
Ett elegant maskerat molltema representerar
den demoniske docenten Footh, som av sina
skakande barndomsupplevelser bibragts ett
förakt för människorna och som förkunnar åsikten
att endast den är stark, som kan bejaka sin
egen ensamhet. Han slutar också följdriktigt
som något slags Machiavelli vid ett italienskt
hov, utan att allvarligt ha påverkat det syfte att
förströ, som förmodligen ligger bakom bokens
tillkomst. Möjligen kan en lekman finna de
lärdomshistoriska digressionerna en smula
utförliga, annars fyller "Professor Nogæus och
evigheten" utmärkt detta syfte.
äke Runnquist
Sigurd Bondesson: Ung man i enskild
ställning. Bonniers 1947. 7: 25.
Sigurd Bondesson debuterar med en roman
om en ung mans situation i "det militära" —
inte i beredskapstidens trista vaktmånader utan
under en mer idyllisk studentbeväringstid strax
före kriget. Han skildrar individens reaktioner
inför det kollektiv, vari man inlemmas i ledet
och på luckan, på ett sätt, som säkert många
med anmälaren funnit synnerligen träffande,
liksom han ger uttryck, som förmodligen har
stor allmängiltighet, för den ofrivillige
soldatens vaga funderingar över att ofrivilliga
soldater över hela jorden skall behöva
vapen-utbildas och slåss mot varandra. Han får också
fram den skrytsamma osäkerheten inför
kvinnan, som utmärker många av de
halvutveck-lade karlar, som bildar en rekrytpluton, och
som ibland resulterar i den misslyckade intima
samvaro, som fått så många skildrare bland
unga författare, men som till en början också
tar sig uttryck i den klumpigt utvecklade och
nervöst avvisade danskurtis Bondesson
beskriver. Inte heller huvudpersonens
kärlekshistoria med en konditoriflicka kommer långt
över detta stadium, och även den rinner ut
i sanden, maskerad av det skrävel som utgör
det enda försvarsvapnet "goda kamrater
emellan".
Sigurd Bondesson experimenterar inte med
formen. Han håller en oftast kylig, ironisk
berättarton, som erinrar om Olle Hedbergs
men pryds upp av egna iakttagelser och kvicka
observationer. Dessa utgör de förnämsta
förtjänsterna hos romanen, vilken som helhet väl
närmast visar att det går att åstadkomma något
hyggligt även i en tämligen konventionell form.
Om denna utan att sprängas kan räcka till även
i fortsättningen är väl däremot mera ovisst.
Åke Runnquist
Saki : Det fyrkantiga ägget. Med inledning av
Ingvar Andersson. Översättning av John
Karlzén. Natur och Kultur
1947. 8:—.
Saki — Hector Hugh Munro — tillhör
otvivelaktigt en kategori av författare som av
någon lika sorglig som dunkel anledning aldrig
fått riktig kontakt med svensk publik; man
kunde tro att han vunnit tillbörlig
uppskattning och helhjärtade anhängare endast inom
det frejdade lundensiska matlag som Ingvar
Andersson, författare till denna volyms
företal, representerar. Till företalets träffande
karakteristik, att Saki "i sitt lilla format, i
allmän osannolikhet kan mäta sig med Falstaff
Fakir, i nattsvart komik med O. A. och i
outsinlig fabulering med Piraten", torde
ingenting finnas att tillägga. Psykologiskt är väl
Saki en av de lättillgängligaste författare man
kan leta upp; hans självavslöjande blir ibland
gripande i sin omedvetenhet. Ur hans verk
kan man alltså, om man så önskar, med
påfallande lätthet utläsa det ofullgångna och
outvecklade i hans själsliga utrustning, följa de
hämmande verkningarna av en sällsynt
snedvriden uppfostran och barndomsmiljö och
skönja dragen av en splittrad och olycklig
människa. Men man vinner säkerligen mer
om man tar honom sådan han ville vara (och
sådan hans umgängesvänner fattade honom):
en lysande konversatör som i första hand ville
roa och underhålla, en svuren anhängare av
träffsäkra practical jokes, i liv som i dikt.
Kanske kunde man i föreliggande urval ha velat se
litet mindre av de godmodiga Reggie- och
Clovishistorierna till förmån för sådana
koncentrerat kusliga noveller som till exempel
"The Music ön the Hill" och "The Blind Spot".
Det hindrar givetvis inte att denna
välöver-satta samling förtjänar samma betyg som det
en vän en gång gav Saki: "An unfailing
anti-dote to boredom." Staffan Andræ
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
