Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Några glimtar från en resa
kan kanske göra tjänst som kommentarer i
detta sommarnummer, som man i andanom
ser liggande i många tomma våningar medan
abonnenten själv befinner sig på resa. Att resa
utomlands har faktiskt en tid gått för sig
nästan som under gamla fredsförhållanden
sedan visum slopats till flera länder och innan
svenska staten ännu hunnit infånga även
ut-rikesresorna med sina dagligen allt fler och
allt längre bläckfiskarmar. Turisten från det
neutrala landet accepteras återigen av de mer
eller mindre krigshärjade länderna inte blott
som ett kuriosum utan som en valutatillgång,
vilken med all uppmärksamhet bör utnyttjas.
En resande svensk möter ingenstädes annat än
vänlighet, han kan bo bra och äta hyggligt, på
vissa håll furstligt, på i stort sett oransonerade
restauranger, men det kostar honom många
pengar och litet dåligt samvete att som paying
guest ha det oändligt mycket bättre än
värdfolket självt har det i hemmen. Den bild han
får av tillståndet i de länder han besöker under
en kort tid är föga mer än en bedräglig yta,
som det är äventyrligt att dra några djupare
konklusioner ur. Piccadilly med sin ström av
lyxbilar och eleganta människor förråder
ingenting om den ekonomiska kris som
Storbritannien och imperiet genomgår, lika litet som
Champs-Élysées med sina tolvdubbla körfiler
och folkmyllrande trottoarchausséer upp mot
den i soldiset svävande triumfbågen ger en
riktig föreställning om dagens Paris med dess
livsmedelssvårigheter, prisinflation och
arbetsolust. Man får nöja sig med att konstatera
hur snabbt och effektivt de rent yttre karak-
teristiska livsformerna hos världsstäderna
återtagits. Allt är förändrat, och ändå är allt sig
tämligen likt. För att återgå till Piccadilly så
fick den gatan känna på en hel serie fullträffar
under en av tyskarnas nattliga raider. Spåren
av denna förödelse har inte kunnat utplånas,
lika litet som den överväldigande majoriteten
av Londons bombskador hunnit repareras.
Hålen finns där men finns där ändå inte, de
har utplånats i medvetandet. Det tar dagar
innan man reflekterar över att det ligger en
ödetomt, som ser ut som en ogräsbevuxen
sopbacke på landet och som inhägnas av ett
fallfärdigt trästaket, omedelbart intill trottoaren
ett stenkast från Piccadilly Circus. Längre upp
utmed samma gata ligger en klubb vid en gård
bakom höga gallergrindar. En bomb har
skal-perat huset, så att föga mer än hälften diagonalt
räknat är kvar. Men klubben fungerar, och
de gentlemän som går ut och in där har för
länge sedan upphört att tänka på att byggnaden
är halv.
Poetisk kavalkad
En av de få husruiner i London som något
så när hunnit iståndsättas är National Book
Leagues vackra 1700-talshus vid Albemarle
Street. Fasaden är alltjämt inklädd i
byggnadsställningar, och besökaren i de svala lokalerna
kan inte påräkna ostörd ro. Där pågick från
april till början av juni en utomordentligt
förnämlig bokutställning av första- och tidiga
upplagor av engelsk poesi från Chaucer till
våra dagar. Utställningen, som för övrigt
hopbragts, ordnats och mönstergillt katalogiserats
av BLM:s engelske korrespondent John Hay-
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
