Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Sivar Arnér: Några sekunder. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄGRA SEKUNDER
Klart att han var fnoskig. Så barnsligt! Jag
minns när vi var barn där hemma, så gjorde
vi ungefär på det viset. Så korttänkt, han
kunde väl begripit att när breven låg där
hemma hela dan tills flickan kom hem från
jobbet, så skämtade de med henne för märkena,
och det tyckte hon kanske inte om. Så
strunt-viktigt — angelägen om att påpeka, att
eftersom han var brevbärare, så kunde han tillåta
sig sånt. När en brevbärare ändå bara är ett
slags springschas: "Bud och leverantörer
hänvisas till andra uppgången."
Han borde också begripit att han skulle
slitit sig loss.
Som Viola från Anders, kanske.
"Det är nåt halt med Anders. Jag vet, att
han vill ha mig att misstänka sånt som han inte
har gjort. För då blir det ännu värre för mig.
Och han kommer åt att förnedra mig."
Men hon kan väl inte slita sig loss, sjunga
ut, ge sig av av egen vilja. Hon väntar tills hon
blir ivägsparkad.
Som jag, liknande.
Sellgren sa: "Egentligen skulle den här byrån
vatt åt helvete för länge sen. Men så länge
dagarna bara går, så håller den ihop ändå."
Och jag får 275 i månaden.
Som en snöboll, den sitter fastsmockad på
väggen, sen börjar den smälta och blöta ner
sig och glida och kasa, snart faller den i, med
ett klifs.
Inte sjunger jag ut heller. När Filip har
frågat: "Hur har du dig, Plutt? Du ångrar väl
inte att du följde med ändå till sist?" — "Ser
jag ut att göra det?" — "Ibland sitter du och
lurar till, som om du vore en kalaspropp. Ska
du inte va med om halvan ändå?"
"Kalaspropp!" sa Staren för sig själv, två
minuter efteråt, och log upp sig.
Men Filip är bra ändå. Inte långsint, trots allt
som jag har gjort mot honom. Jag hade kanske
hunnit stanna till kaffet. Stinnmätt nu, kaffe är
bra för matsmältningen, en klunk konjak.
När Johanna har sagt det där om Ingrid, då
Filip: "Ska vi va originella den här gången
och inte säga ett ord om fruntimmer."
Visserligen har han flörtat med henne hos
Holmstedts hela kvällen, han satt så bra till.
Och annars brukar han inte tiga med hur
opp-lagt han har det hos Elsa-Britt, antydningsvis,
plats för förstoring. Men den här gången skulle
han väl hjälpa mig.
"En sån här kväll är man allting." Har han
svarat, när Johanna ovanligt ilsknade till och
frågade: "Vad är du egentligen för nån?"
Men brevbäraren där borta (här stannar
jag), sen märkte han att nån annan började
skriva brev till henne. Brev på brev med
samma handstil. Korrekt frankerade, frimärket
stämplat i Mölndal. Han höll upp dem mot en
lampa, frestades. Men vågade inte, för om det
hade upptäckts, så hade han gjort sig alldeles
omöjlig hos henne. Och avskedats på posten.
Men han dröjde med att lämna den andres
brev. Dröjde över en tur. Tog hem dem till sin
bostad, gick runtomkring dem, luktade på dem,
för att ta reda på allt han kunde om den andre.
Och när han träffade henne, så stod där ett
brevställ emellan dem, brevställ med galler,
proppfullt med brev som den andre hade
skrivit, som inte kunde genomlysas.
Jag vet, att det har han där borta vatt med
om.
Tills Mölndal slutade. Men han vågade
fortfarande inte fråga henne. När de träffades, så
lyssnade han på hennes röst. "Du är inte så
glad i dag, är det nåt tråkigt som har hänt
dig?" "Du är så glad i dag, är det nåt roligt
som har hänt dig?" "Jag vet att du tycker
inte så värst mycket om mig. Men du kan väl
ändå säga, om det är nån du tycker mer om
än mig?" Men aldrig att hon sa nåt. "Det finns
ingen som jag är kär i. Inte än."
Men dan han fick ta ett annat distrikt,
tillfälligtvis. Upptäckte ett brev från Mölndal,
skrivet med samma förbannade handstil, fast
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
