Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Sivar Arnér: Några sekunder. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIVAR ARNÉR
ställt till en flicka med ett namn han inte alls
kände. Men "adr. Welin". Harriet Welin var
hennes bästa väninna.
Hon hade ändå vatt rädd att han skulle
upptäcka alla breven, bli svart, öppna dem. Så
fick hon dem till Harriets bostad i stället.
Det brevet — eftersom han var i ett annat
distrikt, så vågade han förstöra det. Han läste
det inte, nä, inte så ohederlig. Men tog med
det hem, brände det i kakelugnen, försökte bara
urskilja nåt medan det brann.
Hon var så glad den kvällen. "Jag ska ut
och resa i morgon." — "Vart ska du resa
då?" — "Till Göteborg." Då kasade golvet
undan hans fötter, han sa: "Göteborg menar
du inte. Du menar Mölndal!" Hon stannade
upp och log: "O, du har spionerat ändå!"
Men det var Ingrid som sa en gång, att går
man stadigt med nån som är brevbärare, då
får man inte va otrogen per brev.
Johanna, om han har träffat Ingrid och
pratat med henne och inte bara sett henne, så
har han väl sagt en del om mig. "Han sitter
på den där gamla byrån, som Sellgren har,
och skriver maskin." Ingrid tänker att
"herregud, sån tur att jag inte tog honom, fast han
var så efterhängsen. Då hade jag fått hjälpa
honom att läsa mot, nu."
Och inte klandra henne. Det är tråkigt att
läsa mot. Viola är den enda som skulle gjort
det gärna.
Jag hinner gott till tåget. Bredgatan ner, och
så genom parken. Hemom först ett tag. Kanske
ska hon inte skiljas alls från Anders, bara
hälsa på mig. Hon är sån, så hon kan stanna
till, bara för att hälsa på mig.
Men detta som jag har sett i morse när jag
cyklade utåt landet ett tag. I kurvan på Västra
Vägen, när den skrangliga bilen kom rusande.
Måtte suttit en idiot vid ratten. Däcket hoppade
av fälgen i kurvan, rullade tunnband bredvid,
över vägrenen, ut på gärdet, parallellt med
bilen, fick fart, rullade ifrån bilen, som genast
bromsade in och stannade. Föraren ur och
sprang över gärdet för att hinna fatt det; att
ett däck kan rulla så fort när det rullar ensamt,
och så länge. Tur för mig att jag körde på
andra sidan, så jag inte mötte det.
Fast när jag berättade det där inne, så har
Filip påstått att det var omöjligt, att jag såg
fel, att däcket i stället måste vatt ett reservdäck
som hängt på sidan och lossnat. De andra höll
med honom, förstås. Själv har jag ingen bil,
men Filip har, han är naturligtvis sakkunnig.
"Tjipp!" har Johanna sagt och rullat
pek-fingrarna runt varandra fram över bordet. "Ja,
månntro det", sa Staren, han blir däst av mat.
Kalaspropp, han också!
En annan jag känner som också var
kalaspropp, han satte propp för ett litet kalas, han
var bara tretton år då. (Nån gång kan han
berätta det med humor.) De bodde på en
klippudde, de hade inte många grannar, men de var
själva rätt många. En sommardag ändå segla
i väg för att dricka kaffe på en ö, ännu mer
obebodd. Hans mor gjorde i ordning
kaffekorgen, själv rasade han omkring med de
andra ungarna, särskilt vilt därför att nåt
skulle hända. Det hände sällan nåt på
klippudden, föräldrarna ville att de skulle va
stillsamma. Han rusade omkring barnsligt, han
var bara tio, fast han hade fyllt tretton: på ett
ben, blundande, baklänges. Så snavade han,
ramlade över korgen. Koppar och kakor, det
mesta höll, men bakom stod pumpkorgen.
Kaffet var kokat på pumpa, mitt i pumpkorgen
satte han baken. Korgen sprack, en del av
kaffet sög tidningarna opp och byxorna, men
mycket gick igenom. Han galltjöt, rev av sig
byxorna, sprang in till mor, hon smorde smör
i ändan på honom. "Du har satt dig i en
smörgås", sa de sen till honom i många år. Men
hans far kom upp från båten av tjutet. "Jaha,
så var den turen redan slut", sa han. — "Men
j ag ska koka nytt", sa mor, "j ag har en pumpa
till." — "Han sätter sig i den också." — "Men
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>