Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Sivar Arnér: Några sekunder. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIVAR ARNÉR
jag improvisera, i nödfall får man ju göra det.
Oeh vi hann till och med att duplicera den,
hemma på farsans kontor."
Han narrades. Han hade tatt vara på ett
koncept, ifall nåt skulle hända — säkert! Han
kunde från början ha duplicerat på farsans
kontor, de har inte mer att göra med osten än
de hinner. Men han skulle lämna det till en
skrivmaskinsbyrå, det låter nåt!
Han ska göra sig märkvärdig, med sina
ostverser! Och nu ska han bjuda! Och håna!
Ja. Ja.
Men han där borta, den lille plutten, vad
gör han? Jag?! Vad gör jag? JAG!!
Nån kommer från sidan.
Det är jag som står där borta!
Vaktmästaren som kommer sättande när han
hörde att jag kom hit ut. Hade inte behövts
sån brådska, för mig.
Men inte får jag stå här och stirra.
Visst är det en spegel i väggen där borta.
Han där borta, det är österjag, han knyter
också sina händer.
Gör det inte! Skratta i stället! Alltsammans
är ju bara löjligt.
Men däcket som gick av i kurvan och rullade
vidare och vek av och gresade ut och vinklade
upp och ökade farten och farten och farten,
än ser jag hur det rullar över gärdet och rullar
och rullar och om och om igen hur det rullar
och rullar.
Jag måste skynda mig till stationen,
Bredgatan ner, genom parken, möta Viola, hjälpa
henne med allt hon behöver, pengar eller
Anders eller vad det är. Som när hon hängde
över branten och jag höll tag i henne med ena
handen och andra i en rönn, så ska jag hjälpa
henne med vad hon behöver ...
2 BLM 1947 VI
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
