Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Georges Bernanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
GEORGES BERNANOS
1
Det finns i fransk litteratur en grupp
författare, som i det närmaste saknar motsvarighet
i svensk — de skribenter, som man ibland
frestas att kalla moralister, ibland pamflettister,
ibland profeter. Dit hör Charles Péguy och
Léon Bloy; dit hör också Georges Bernanos.
Den senare är i Sverige väsentligen bekant
genom sin debutroman, "Sous le soleil de
Satan", medan han i Frankrike är mest känd
genom sin våldsamma politiska agitation,
särskilt under kriget. Själv torde han anse, att
han för att bidra till sitt lands politiska
sanering måst offra sitt diktarskap.
Han debuterade först i fyrtioårsåldern. Under
studenttiden tillhörde han Charles Maurras’
rojalistiska och antidemokratiska rörelse Action
francaise, och när första världskriget kom,
redigerade han i Rouen en liten men våldsamt
polemisk tidskrift vid namn Uavant-garde.
Efter krigets slut ägnade han sig åt
försäkringsverksamhet och blev så småningom
inspektör i försäkringsbolaget Nationale.
Debutromanen kan här omnämnas mycket
kortfattat, då den sannolikt är i gott minne hos
alla som tagit del av den. Huvudpersonen är
en efterbliven, bondsk kyrkoherde på landet,
som gisslar sig själv halvt till döds, som en
natt möter djävulen i gestalt av en
hästhandlare ute på heden och försvär sin själ till
honom, viss om att detta är det enda han
kan göra för andra människors frälsning; han
inser sin egen absoluta värdelöshet. Han
misslyckas med att uppväcka en död till livet och
har överhuvud knappast några framgångar i
sitt arbete. Först efter hans död börjar mirakel
inträffa.
Denna roman är skriven på ett språk av
utomordentlig must och kraft; det
psykologiska greppets intensitet och säkerhet visade,
att Frankrike fått en ny författare av rang.
Efter den lysande framgången med den första
romanen väckte Bernanos’ närmaste böcker
någon besvikelse. "L’imposture" (1927) och
dess fortsättning "La joie" (1929) visade sig
vara en ny prästroman, där ett av
centralmotiven är en lärd teolog och prästman som
plötsligt förlorar sin tro och till sist drivs in
i full själslig upplösning. Mot honom
kontrasterar en ung kvinnogestalt, vilken liksom
debutromanens präst, abbé Donissan, är villig att ge
sin egen frid för en medmänniskas frälsning.
En ännu större överraskning blev romanen
"Un crime" (1935), som visade sig vara en
kriminalroman, där poängen är, att en kvinna
under en viss tidrymd spelar en prästmans roll.
Däremot var den långa novellen "Nouvelle
histoire de Mouchette" (1937) ett mästerverk
— boken skildrar en fjortonårig, isolerad och
belastad bondflickas självmord efter att hon
blivit våldtagen och ger samma fruktansvärda
bild av fransk landsbygd som Roger Martin
du Gärds "Vieille France". De primitiva, låg-
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
