Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Georges Bernanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGES BERNANOS
tism. Först under senare år har detta
vederstyggliga inslag i Bernanos’ tänkande
försvunnit.
Bernanos är rojalist och hyser förmodligen
i dag samma tankar om den fjärde republiken,
som han tidigare hyst om den tredje. Men
någon trogen anhängare av sin ungdoms
mästare Charles Maurras blev han inte. Hans första
betydande politiska skrift, "Les grands
cime-tières sous la lune" (1938) skrevs på Mallorca,
dit han tagit sin tillflykt, därför att han tyckt
sig finna, att han saknade en förstående publik,
och därför att han efter en olyckshändelse ville
finna en fristad, där han i lugn kunde arbeta
vidare. I stället fick han på närmaste håll se
Franco-Spanien i aktion, soldateskens
övergrepp under ledning av den italienske
fascistiske gangstern greve Rossi. Det för Bernanos
mest uppseendeväckande var, att biskopen av
Mallorca liksom alla sina kolleger försvarade
detta uppror och dessa grymheter. Bernanos
kastade genast sina skönlitterära projekt och
gick till angrepp. Öppet anklagade han
biskopen för att ha legitimerat morden och svikit
sin tro och sin kyrka. I flammande artiklar
vände han sig från sin exil till sina landsmän
för att varna dem och öppna deras ögon. Han
anade, att den franska borgerligheten skulle
sympatisera med Franco, han visste, att
Frankrike, när tiden var inne, skulle komma i
alldeles samma situation som Spanien. — Det
finns i Bernanos’ spanska studier många
punkter av intresse. Bland annat anser han det
klarlagt, att också det s. k. röda Spanien i allt
väsentligt är katolskt troende, medan armén
länge var antiklerikal! Upprorsmännen
hycklade religiösa intressen; de stödde kyrkan av
taktiska skäl på samma sätt som i Frankrike
Charles Maurras, som själv är positivist. Nittio
procent av de spanjorer, som den klerikala
terrorn mördade, ville ha sakramenten före
sin död — i denna iakttagelse ligger den
djupaste tragiken i det spanska inbördeskriget.
Ändå välsignades deras mördare av Spaniens
biskopar.
Bernanos återvände hem men bara för att
snart fly till Brasilien, där han skaffade sig
en farm och började uppföda oxar. Han säger
själv om sin nya flykt:
Jag länjnade Frankrike efter München, därföi att
även om en fri man ännn kunde andas där, så kunde
han i varje fall inte andas fritt, han kunde inte leva
där med ära. Jag åsyftar, att en fri man kan uthärda
ett organiserat tyranni, därför att den risk, han
därunder löper, ökar högheten i hans eget liv. Men den
sorts isolering, som en fransman redan år 1938 fann
sig dömd till, var utan alla risker. Den var bara
förödmjukande, tryckande. Fienden fanns ingenstädes
och fanns ändå överallt. Förräderiet hade varken namn
eller ansikte ... Jag lämnade mitt land, därför att jag
då ingenting hade att ge det och då också måste
förakta att ta emot något av det.
I sina nya politiska stridsskrifter —
"Scan-dale de la vérité" (1939), "Nous autres
fran-§ais" (1939) — och sina artiklar under kriget,
samlade i häftena "Lettres aux anglais" (1944),
"Réflexions sur le cas de conscience francais"
och "Le chemin de la croix-des-åmes" 1—4
(1944) m. fi. — utvecklade Bernanos från sin
brasilianska exil sin syn på Frankrike. Han
drömmer om ett medeltida Frankrike, där ännu
den idélösa, avkristnade, intressestyrda
borgerlighet, som han hatar, saknas, och där ett
enkelt folk av kristna styrs av en kristen elit
under en kristen konung. Charles Maurras,
som ville använda kyrkan av taktiska skäl, blir
föremål för åratals polemiker från Bernanos’
sida.
Är det inte oerhört att höra Maurras tala i den
franska traditionens namn, då han står medvetet
främmande för den del av vårt nationella arv, som är den
värdefullaste för oss, den kristna franska traditionen,
den franska kristenheten? Han har inte större rätt att
i sin nationalism uppta kulten av fosterlandet än hans
mästare Auguste Comte att i sin positivistiska religion
uppta kulten av Den heliga jungfrun.
Bernanos ser, att Maurras’ politiska cynism
ligger före och bakom de fascistiska vålds-
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
