Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Artur Lundkvist: Böcker från Amerika. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
tioner. Naturen både inom och utom
människan är för Goodman trots allt oförstörd,
är den oförbrukade växtgrunden, den
kraftkälla som möjliggör även sådant vanvettigt
slöseri som krig. När de naturliga
impulserna inte längre bekämpas eller vanställs ska
mänskligheten äntligen kunna utropa: Slaven
inom oss är död, det finns ingen mer att
mörda!
Goodman skriver också om abstraktionens
betydelse i litteraturen: abstraktionen är
resultat av en organisationsprincip, en metod som
ger innebörd åt material och motiv, vilka i och
för sig är av föga betydelse. Metoden uttrycker
författarens attityd och hans redskap är stilen:
stilen ger författaren hans frihet, hans makt
över vad han vill forma och uttrycka. I sitt
förhållande till stilen segrar han eller lider
nederlag, vinner sin frihet eller förlorar den.
Goodman nämner Joyce, Cummings och
Gertrude Stein. Joyce är väl det bästa exemplet på
en suverän stilens frihet, även om han slutligen
(kanske frivilligt) gjorde den till något bra
likt en återvändsgränd. Men har inte
Cummings bundit sig alltför starkt vid frihetens
excentriska åtbörder? Och verkar inte ofta
Gertrude Steins skrivsätt som en
uttryckshämning, en stamning som bara tar om och tar om?
Själv håller sig Goodman, också i sin
skönlitterära prosa, till ett slags traktatstil, en
sprakande (ibland knastrande) akademisk jargong
som avsiktligt drivs över i parodi, i
surrealistiska kontrasteffekter. För honom tycks
stilen närmast vara underordnad metoden, det
abstrakta mönster som verklighetsmaterialet
infogas i.
"The Facts of Life" (Vanguard) är en
samling prosastycken, balanserande mellan
sociologiska studier och skämtsamma arrangemang.
Historien om den sextiofemårige terränglöpa-
ren är typisk: denne veteran drivs av ett slags
nihilistisk tro att det område han valt för sin
livsinsats kan vara lika bra som något annat,
hans iakttagelser rymmer en poesi i sak som
står nära en upphöjd naturfilosofi, i drastisk
motsättning till den förargelse han väcker hos
sin egen familj och den mytbildning de yngsta
insveper honom i. En annan historia rör sig
om en detektivroman som författaren försöker
skriva, där detektiven slutligen ska upptäcka
att han själv är brottslingen: det blir en fyndig
allegori om diktandets svårighet, emedan
redskap och föremål, subjekt och objekt är
identiska. Om profeten Jona har Goodman skrivit
"en biblisk komedi med judiska skämt", där
Jona framställs som tvivlande och ovillig inför
sitt uppdrag och Nineve blir en mycket
sofistikerad Imperial City: författaren utvecklar sin
tes att privata laster tjänar det allmänna bästa,
så att resultatet blir en barnslig skuldlöshet,
för vars skull Nineve skonas och Jonas
undergångsprofetia kommer på skam.
Goodmans senaste roman heter "The State
of Nature" (Vanguard) och behandlar bland
annat krigets psykologiska återverkningar inom
samhället. Man får följa omställningsprocessen
hos en kvinnlig arkitekt som fått i uppdrag att
camouflera det mönstersamhälle hon byggt, så
att det blir osynligt från luften. Som en
parallell till det lustiga experimentet att släppa lös
djuren från den zoologiska trädgården berättas
det hur evakuerade stadsbarn släpps lösa på
landet, upptäcker naturen och djuren, alla de
omgivande njutningsmedlen och
förstörelsemöjligheterna. Man tycker sig här möta den
unge Auden som romanförfattare, men
Goodman har kanske ännu mer av självupphävande
stilfanatism och intellektuell konstruktivism
i överraskande förening med social inlevelse
och charmerande barnslighet.
Den inledande arlikeln var införd i maj—juninumret.
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
