Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Graham Greene: Brighton Röck, 1938 (Lagt
kort ligger, 1939).
Det kan tyckas överflödigt att på denna plats
behandla Graham Greene, som 1945 fick en så
vacker framgång hos den svenska kritiken med
"Makten och härligheten" (vilken året innan
föregåtts av "Skräckens ministerium"). Rätt få
torde emellertid komma ihåg att Greene flera
år tidigare introducerats på svensk
bokmarknad, bl. a. med "Mordvapen till salu" 1937 och
"Lagt kort ligger" 1939. Den senare fick
emellertid ett i förhållande till bokens uppenbara
kvalitet så avvisande mottagande, att det
kanske kan ha sitt intresse att ta upp den på
nytt.
Redan den svenska kritikens reaktion inför
boken erbjuder tänkvärda synpunkter. I
England och Eörenta staterna mottogs "Brighton
Röck", som originalets titel löd, med stort
allvar och många lovord, varför den blev en
vacker försäljningsframgång. Här fick den
nästan överallt negativa recensioner, en
omständighet som troligen hade flera orsaker.
Dels måste nog kritiken av den blodiga och
våldsamma handlingen och den tröstlösa
atmosfären ses som ett led i det motstånd mot den
litterära hårdkoktheten, som vid denna tid
började avteckna sig i många
recensionsspalter för att kulminera när detta stilgrepp
övertagits av unga svenska författare. Samtidigt
med Greenes bok introducerades Hemingways
"Att ha och inte ha", som i flera fall anmäldes
samtidigt. Kritiker, som ogillade Hemingways
destruktiva tendens, lät gärna denna mer
erkända storhet slippa lättare undan, medan man
tog skadan igen på Greene, vars bok bl. a.
betecknades som "en exponent för den flirt med
gangstern, som lätt kan få samhällsvådliga
konsekvenser" eller "en solkig hacka i spelet om
publiken". Dels måste man emellertid vältra
över en del av ansvaret för bokens kapsej sande
på förlaget, som lanserade "Brighton Röck"
som "psykologisk thriller", varigenom kritiken
direkt lockades att förbise bokens konstnärliga
utformning och allvarliga innehåll. Nu var det
endast Artur Lundkvist, som behandlade
romanen ur litterär synpunkt; motståndet på andra
håll tryckte ner boken, som ur
försäljningssynpunkt sjönk som en sten.
Greene tillämpar ju i sina senare böcker ofta
det stilgreppet, att han med hjälp av en
spännande handling för fram allvarliga problem.
Han skiljer noga på "romaner" som "Makten
och härligheten" och "underhållning" som
"Mordvapen till salu" och "Skräckens
ministerium", ehuru även hans
underhållningsromaner kan ha nog så allvarliga inslag. "Brighton
Röck" räknas emellertid uttryckligen till
romanerna, en sak, som är viktig att fastslå. Ser
man nämligen enbart underhållning som dess
syfte, måste boken onekligen te sig som en
ovanligt ohygglig exponent för den hårdkokta
thrillern och Greene själv som en i facket
långt skickligare man än iskalla sadister som
James Chase och Raymond Chandler. Han
skiljer sig emellertid på flera viktiga punkter
från dessa författare, liksom från hela den
ursprungliga hårdkokta skolan, Cain, 0’Hara,
McCoy & Co.
Bokens handling är i korthet följande: En
herre med skumt förflutet kommer en vacker
sommardag till Brighton, där han för en dag
skall verka i sitt nya yrke, att som led i en stor
londontidnings reklam låta sig jagas av den
semestrande allmänheten, med pris utsatt för
den, som känner igen honom. Han far till
Brighton av tvång och med onda aningar.
Tidigare har han nämligen förrått ledaren för
en av de i staden huserande ligor, som lever
på "protection" och utpressning av
book-makers. Trots sina ynkliga försök att klara sig
undan fångas och dödas han av denna ligas
nye chef, Pinkie Brown, en hänsynslös
sjutton-åring, som i stort sett saknar vekare känslor.
Mordet förblir oupptäckt, men två personer
kommer det på spåren. Den ena är Ida Arnold,
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
