Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Karl Vennberg: Fiskefärd. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKEFÄRD
Vilken fin balans i rökens slinga
och i några droppar Aalborgs.
Smita undan, gå ur vägen?
Ja.
Lägga ut från varje strand,
komma på förtrolig fot med varje våg,
öppet välja flykt och avdrift.
Hemvan blev jag aldrig,
mötte vänner blott i
lönntrappan till skygga tankar, outsagda känslor;
tände spefull eller hänförd eld
när lust till eld föll på,
men svedde alltid ögonbrynen på den eld jag tände.
I går kom årets sista hölass under tak.
Jag körde själv längs äng med brunört, timjan,
gulmåra och blodrot,
och höet sövde mig med doft av mynta.
Kan jag kanske räkna med förnyat uppskov?
Endast den som plundrat mig och nu vill ha mig hängd
har rätt att svara.
Förliden vår jag återvände
med ränseln bristningsfull av hopp och livsmod
från vandring i ett land med svält
och var och likförgiftning.
Visst är det sant jag ömsar hud
och inte tål ett nålstyng,
så låt mig göra avbön:
härnäst du nalkas med din tillit, broder,
du ombudsman för drifter, myter, makter,
himlar eller livets lera,
då lovar jag att rulla ut en praktfull matta
av framtidstro och röda illusioner.
Aldrig mera peta åtskils
hake, hjul och fjäder i din leksaksbil.
Aldrig mera kalla
dervischen för dervisch
och roparen för ropare.
Aldrig mera skrämma bort en kund
från varuhus med frälsningssyner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
