Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Karl Vennberg: Fiskefärd. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL VENNBERG
Nog slinter jag ibland
och glider grovt åt tvivlets sida,
när dag står hög och klang av hammarslag från smedjan
når mig över havrefält och björkskog.
Ingenting att ängslas för.
Jag har skurit ut min mjälte:
kom och se den lagd i sprit på burk.
Visst vill jag vara med på festen,
bära märken på mitt rockuppslag
och lägga fram min offergåva åt det sanna värdet.
Vilken lindring ger det inte att få veta
att smärtan är en föresats,
att den försynte utan påpek inser
att själva känslan av en plågsam maktlöshet kan såra
dem som sugit makt ur myten, driften, guden eller leksaksbilen.
Kölen skrapar mot en undervattenssten.
Jag spritter till och ser ett par tre fiskar
med munnen halvdött öppen
slå till ett kraftlöst slag mot båtens botten
som de trodde
att kraftlösheten skulle kunna orka
vad kraften ej förmådde:
lyfta dem i vacker båge
mot vattenbryn och frihet.
Jag tycker inte längre synd,
nu när jag har funnit fäste
i en tro på ordningen i världen.
Vilken fin balans i min förtröstan
eller några klunkar Aalborgs
och en slinga Kalmar Nyckel.
Stund för stund förtunnas dimmans vitgrå bollar.
Klockan visar strax halv sex
och stillheten kring årors skvalp och sävens ringar
bryts av måsars branta flykt och gälla skrin
när båten nalkas några kullar brungrå ungar
som skrämda simmar runt bland Aspövikens stenar.
Känna vinden vakna över hudens porer,
minnas kalydonske skepparn och Himeras mjölk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>