Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Thomas Mann: Fader Leverkühn. Översatt av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS MANN
ögon ha tett sig som ett libertinistiskt
förhållande till det förbjudna, trots den motsägelse
som måhända kunde ligga i att man betraktade
Guds skapelse, naturen och livet, som ett
moraliskt anfäktat område. Naturen själv är
alltför full av förvirrande, med magi
besläktade företeelser, tvetydiga nycker, halvt
förtäckta, underliga, mot det ovissa pekande
allusioner, för att inte den fromhet som sedesamt
håller sig själv i tygeln skulle betrakta det som
en vågad avvikelse att befatta sig därmed.
När Adrians far på kvällarna slog upp sina
böcker med färgbilder av exotiska fjärilar och
havsvidunder, brukade vi, hans söner och jag,
och kanske även fru Leverkühn, luta oss över
karmarna på den skinnklädda farfarsstolen
medan han pekade på de avbildade
härligheterna och excentriciteterna, dessa tropikernas
fjärilar och flygfän som framträdde på
papperet, prålande i palettens alla nattliga och
bjärta färger och utformade med den
utsöktaste handaskicklighet, insekter som i
fantastiskt överdriven skönhet prövade ett efemärt
liv och av vilka infödingarna betraktade en del
som malariaförande onda andar. Den
härligaste av alla de färger de uppvisade, ett
dröm-fagert azurblått, var, lärde oss Jonathan, alls
ingen äkta och verklig färg, utan den
åstadkoms av räfflor och andra ytliga
fjällbildningar som bildade en miniatyrkonstruktion
för ljusets konstnärliga brytning, varigenom
de flesta strålarna eliminerades och endast
det lysande blå ljuset nådde ögat.
Jag hör ännu fru Leverkühns röst när hon
sade:
— Ser man på, det är alltså skoj?
— Kallar du det himmelsblå skoj?
genmälde hennes man och tittade upp på henne
över axeln. Inte heller du kan ju nämna
färgämnet som det kommer ifrån.
I själva verket tycker jag mig ännu i
skrivande stund stå tillsammans med fru Elsbeth,
Georg och Adrian bakom faderns stol och följa
hans pekfinger utmed bilderna. Det fanns
bilder av glasfjärilar vilkas vingar alls inte
hade några fjäll, utan glimmade glasklart och
tycktes genomdragna av ett mörkare ådernät.
En av dessa fjärilar som i sin genomskinliga
nakenhet älskade skuggan bland de lummiga
löven hette Hetaera esmeralda. Den hade bara
en mörk färgfläck i violett och rosa på
vingarna, vilket gjorde att den i flykten — då
endast vingarna syntes — liknade ett i vinden
svävande kronblad. Vidare fanns det
bladfjärilen, vars vingar på översidan prunkade
i en bjärt treklang av färger men på
undersidan på ett lustigt sätt överensstämde med ett
blad, inte endast till form och ådring, utan
även i det minutiösa återgivandet av små
orenligheter, efterhärmade vattendroppar, vårtlika
svampbildningar och dylikt. Om denna listiga
varelse slog sig ner i lövverket med hopfällda
vingar, så kom den tack vare denna likhet att
uppgå så fullständigt i omgivningen att inte
ens den glupskaste fiende kunde urskilja den.
Icke utan framgång sökte Jonathan ge oss
ett intryck av sin gripenhet över denna
raffinerade skyddande förklädnad, som sträckte sig
även till de minsta ofullkomligheter.
— Hur har djuret burit sig åt? kunde han
fråga. Hur har naturen gjort det genom djuret?
Ty man kan omöjligt låta tricket tillskrivas
djurets egen iakttagelse och beräkning. Ja,
ja, naturen känner naturligtvis sitt löv mycket
noga, inte bara i dess fulländning, utan även
med dess banala små fel och lyten, och
återger här med skälmsk vänlighet dess yttre
bild på ett annat område, på undersidan av
vingarna hos dessa sina fjärilar, för att förvilla
andra av sina skapade varelser. Men varför
har just denna ett sådant finurligt företräde?
Och även om det är ändamålsenligt för fjärilen
att den i vilande ställning på ett hår när liknar
ett löv — var finns ändamålsenligheten ur dess
hungriga förföljares synpunkt, ödlorna,
fåglarna och spindlarna som den är bestämd att
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
