Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Walter Dickson: Verklighetsdraget i finlandssvensk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALTER DICKSON
VERKLIGHETSDRAGET
I FINLANDSSVENSK DIKT
Arvid Mörne skriver i sin dikt "Vårarna":
Jag är ej med. Jag är en kvarn i målning
ett hjul som svänger för sin mälds betalning
och rännan bubblar rimmen: bårar, tårar.
Att inskränka sig till att säga att man är
"en kvarn i målning" och sedan lämna
kvarnen därhän är att göra en poetisk bild i vanlig
mening, en snabbassociation från
själstillståndet till yttervärlden för att ge lyrisk relief och
pregnans åt den inre upplevelsen, vilken sedan
åter blir dominant tills den kastar ut det
poetiska metspöet efter en ny bild. Men att låta
bilden ur ytterfältet byggas till med "ett hjul
som svänger" och slutligen fullständigas med
en bubblande kvarnränna, det är att behärskas
av verklighetsintrycket bakom
associationsspelet så långt att en fullständig genrebild ur
yttervärlden skjuts in över och täcker den
andliga bild som diktaren tecknar av sitt jag. En
sorts balans eller parallellism inträder mellan
inre och yttre verklighet genom denna
fullföljda bildbyggarteknik. (Bilden som metafor
utvecklas till hel och full verklighetsbild.) Det
är just detta natur- och verklighetsbildens
eget-värde som är så typiskt för finlandssvensk
lyrik och som låter sig spåras in i modernaste
tid. Vi kan slå ner var som helst i Rabbe
Enckells produktion och vi skall finna samma
fullföljda bilder ur finländsk natur,
sammanhängande stycken verklig mark som tar till sig
diktaren och lägger sin visuella naturram kring
hans tanke och känsla.
Mina tankar flyga som rapphöns
vitt skilda kosor.
Min dikt, min dikt,
jag ser dig
en skymt
innan skogen och marken ta dig
i bredskyggig famn.
Det ligger en medveten underkastelse inför
naturen och verklighetsfältet i denna
invokation. Hos Rabbe Enckell har härmed en teknik,
som i rikssvensk diktning antikverats för en
mera individualistisk synkoperingsmetod,
medvetet förfinats till ett arbetsinstrument som har
möjlighet att registrera den kontinuitetsström
och den helhetsgestaltning, som trots ett splittrat
ytskikt dock finns på djupet också i vår
sönder-bombade tid.
Går vi till nästa strof i den nyss citerade
dikten av Enckell stöter vi på en ren
1700-talspersonif iering:
Våren sitter bak en sten
med snö i skuggan.
Ett poetiskt formkast tillbaka i tiden som
ringar in ett helt århundrades litterära
tradition och ger den frisk och liksom nytvättad
åt den moderna fria versen. När diktaren
fortsätter sin strof, slår den poetiska personifie-
559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
