Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Robert Penn Warren: Hemingway. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMINGWAY
gudomligt förstånd och ett gudomligt
ändamål, baserat på naturens, naturlagarnas vackra
system. Man gjorde gällande att naturens fast
sammanknutna ordning tydde på ett
gudomligt förnuft. Men om man fäster Hemingways
uppmärksamhet på att naturens värld är en
ordningens värld, har han svaret redan färdigt.
Han kan hänvisa till sin novell "A Natural
History of the Dead". Han låter där resanden
Mungo Park ligga naken och halvsvulten i en
afrikansk öken och meditera vid åsynen av en
vacker liten mossblomma:
Kan den som i denna okända del av världen
planterade, vattnade och utvecklade till fulländning något
som förefaller så betydelselöst som denna blomma,
likgiltigt iaktta hur varelser som är skapade efter
hans eget beläte kämpar och lider? Säkerligen inte.
Sådana tankar hindrade mig från att förtvivla: jag
reste mig och fortsatte min väg, utan att bry mig om
hunger och trötthet och viss om att hjälpen var nära,
och jag blev inte besviken.
Och Hemingway fortsätter:
Kan man med en dylik läggning för häpnad och
beundran — som biskop Stanley, författaren till
"A Familiar History of Birds", säger — fördjupa sig
i någon gren av naturhistorien utan att få ytterligare
stärkt den tro, det hopp och den kärlek som vi alla
behöver på livets ökenvandring? Låt oss därför se
vilken inspiration vi kan hämta av de döda.
Därpå målar Hemingway bilden av ett
slagfält i ett modernt krig, där de uppsvällda,
ruttnande liken ger ett utmärkt exempel på de
kemiska naturlagarnas ändamålsenlighet —
men knappast ett argument för tro, hopp och
kärlek. Denna bild är hans svar på argumentet
att naturens ordning tyder på en mening med
världen.
Den bästa beskrivningen på denna värld,
vilken ligger bakom den våldsamma
handlingens värld som är typisk för Hemingway,
finner man i hans novell "Ett snyggt ställe
med god belysning". Den börjar med att en
gammal man sitter en kväll på ett spanskt kafé.
Två kypare står och pratar om honom.
— I förra veckan försökte han ta livet av
sej, säger den ene.
— Varför det?
— Han var förtvivlad.
— Vad då för?
— Ingenting.
— Hur vet du att det inte var något?
— Han har gott om pengar.
Den förtvivlan som är oberoende av pengar
— oberoende av alla världsliga ägodelar —
förklaras mot slutet av novellen, när den äldre
av de båda kyparna är ensam kvar — han vill
inte gärna lämna den snygga, upplysta lokalen:
Medan han gick omkring och släckte fortsatte han
samtalet med sig själv. Det är förstås ljuset, men det
är nödvändigt att lokalen är snygg och trevlig. Nån
musik behöver man inte. Man vill absolut inte ha
musik. Inte heller kan man stå framför en bar med
bibehållen värdighet, fastän det är det enda som
bjuds vid denna tid på dygnet. Vad var han rädd för?
Det var inte en vanlig fruktan. Det var ingenting som
han hade fullt klart för sig. Allting var ingenting och
en människa var också ingenting. Det var bara det,
och ljus och en viss snygghet och ordning var allt
som behövdes. Somliga levde i det och märkte det
aldrig, men han visste att alltsammans var nada y pues
nada y nada y pues nada1. Nada vår som är i nada,
nada varde ditt namn, nada ditt rike, nada din vilja
i nada så ock i nada. Vårt dagliga nada giv oss i nada
och nada våra nada liksom vi nada dem oss nada äro.
Och nada oss icke i nada utan fräls oss ifrån nada;
pues nada. Nada vare med nada, gå i nada min nada.
Han log och stod framför en bar med en glänsande
kaffekokare.
— Vad får det vara? frågade barmannen.
— Nada.
Och till slut är han färdig att gå hem:
Nu skulle han utan att tänka vidare gå hem till sitt
rum. Han skulle ligga i sängen, och till slut, i
daggryningen, skulle han somna. När allt kommer
omkring är det bara sömnlöshet, tänkte han. Det är nog
många som lider av det.
Och den sömnlöse — den av döden, av
världens meningslöshet, av intigheten, av nada
besatte — är en ständigt återkommande sym-
1 Ingenting och efter det ingenting etc.
565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
