Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Elsa Norberg: Geijer redivivus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELSA NORBERG
i förening med hans skarpa blick för
demokratins vanskligheter har ingivit Geijer
förtroende. Det framgår också av Hesslers
utredning, att Geijer under åren omkring avfallet
mottagit utomordentligt starka intryck av
fransmannens måttfulla, demokratiska liberalism.
Det är kanske till sist den största förtjänsten
med Hesslers arbete, att det så klart och
otvetydigt understryker gemenskapstanken, den
sociala ansvarskänslan, i Geijers liberalism.
Den låg ju innesluten i själva hans
personlighetsbegrepp : intet j ag utan ett du. Men det har
ofta förbisetts av Geijer-forskningen, i hur hög
grad han gjorde allvar av detta även när han
tog ställning till praktiska politiska frågor.
Hessler visar nu, att den period, då Geijer
var övertygad anhängare av den doktrinära
engelska liberalismen med dess extremt
individualistiska frihetslära, var mycket kort. Det
ser inte ut, som om den skulle ha varat stort
mer än ett halvår. Och inte heller under dessa
månader tappade han bort sin djupt rotade
känsla för den svagares rätt gentemot den
starkare. Redan hösten 1838 tillåter han sig
några kritiska reflexioner över medelklassens
debetsida. Kapitalisten är, säger han, en
privilegierad varelse, som har stora möjligheter att
t. o. m. utan eget arbete skaffa sig ett
överskott av njutningsmedel, varigenom han lätt
drar över sig avund och hat. "Skulle en ny
slags borgerlig adel — en aristokrati av
vatten-bi och drönare — vilja bilda sig av en sådan
klass, så är den i själva sin uppkomst förlorad."
När Geijer i början av 1840-talet hade
utarbetat sin personlighetsfilosofi, fick han tag
i ett politiskt arbete, som gav honom ännu
mera långtgående perspektiv på den
industriella civilisationens möjligheter och risker, än
han hade kunnat finna hos Tocqueville. Det
var "Der Socialismus und Communismus des
heutigen Frankreichs" av Lorenz von Stein,
som man har kallat en föregångare till Karl
Marx. Hos von Stein kan man, som Hessler
visat, finna motsvarigheter till de påfallande
avancerade synpunkter, som Geijer i skriften
"Om vår tids inre samhällsförhållanden"
anlägger på de nya, friare associationer, som i det
industriella samhället skulle komma att ersätta
de gamla stånden. Allt oftare har Geijer
liksom von Stein ansatts av fruktan för de vådliga
konsekvenserna av det okontrollerade
frihetssystemet. Vad vore idén om den ekonomiska
friheten värd, om den endast skulle leda till
förtryck av arbetarna? Mot bakgrund av
dylika farhågor kunde han se med en viss
sympati på socialismen. Det fanns något
förnuftigt i den, menade han: "den arbetar med
vad man kallar arbetets organisation". Men
den fattade sin princip för trångt, när den
stannade vid den industriella
associationsprincipen och lämnade både stat och religion å sido.
Geijer har alltså inte lämnat sin ungdoms
grundläggande syn på samhället som en
organism, i vilken ingen lem får utveckla sig
para-sitartat på de andras bekostnad. Men hans
sociala ansvarskänsla hade växt i takt med
hans insikt om samhällsproblemens invecklade
karaktär och svårigheterna att lösa dem. Det
gamla ståndssamhället, sådant han tänkt sig
det under sin konservativa period, var
teoretiskt mycket välordnat, men det
tillfredsställde inte den enskildes krav på rörelsefrihet
och trivsel. Å andra sidan kunde inte heller
den ohämmade friheten tillfredsställa
elementära krav på trygghet för annat än ett ganska
litet samhällsskikt. Det är samma problem, som
vi än i dag stavar på. Geijers ofta trevande
men klarsynta och självständiga brottning med
detta problem kunde för hans samtid te sig
förbryllande. Man fordrade fixa och färdiga
tankar om hur de politiska angelägenheterna
skulle klaras upp. Men det är just Geijers
fördomsfria prövning av det demokratiska
samhällets problem, som förklarar hans
förunderliga aktualitet ännu hundra år efter hans död.
Uppsala, i maj 1947»
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
