Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
flertalet av Tysklands bästa pennor, påvisar
Berendsohn hur de fört vidare det tyska
kulturarv, som föröddes i hemlandet, hur de inför
världen kom att företräda den tyska
litteraturen och hur de tog del i den internationella
frihetskampen mot nazism och fascism.
Man kan i denna huvuddel av boken ha en
del att invända mot den något
översystematiserade framställningen, liksom man saknar en
sammanhängande redogörelse för de viktigare
berörda författarnas yttre öden, vilka det ofta
är ytterligt svårt att få klarlagda med hjälp av
vanliga källor. Om Joseph Roth får man t. ex.
veta på s. 53 att han "ertrank sich den
allzu-frühen Tod", medan man först på s. 63
upplyses om att detta inträffade i maj 1939, en
uppgift, som sedan meddelas ännu en gång
längre fram. Viktiga data, såsom de tidpunkter
en författare emigrerade (och vart), blev av
med sitt medborgarskap eller avled, är spridda
runtom i boken, liksom hans böcker också med
hjälp av registret får uppletas på alla de olika
avdelningarna. Man kan också ha en del att
invända mot de ofta starkt personliga
värderingar, som återkommer och som i en
framställning av detta slag kanske hellre bort stå
tillbaka för sakupplysningar.
Någon helt idealisk handbok är alltså inte
"Die humanistische Front", men den
innehåller som sagt stora mängder intressant
material, och den är på sitt område ett banbrytande
arbete. Åke Runnquist
Schuschniggs memoarer
Kurt von Schuschnigg: Natt över Österrike.
Översättning av Älvan Övden. Nordisk
Rotogravyr 1947. 9: 50.
Den österrikiske förbundskanslern Kurt von
Schuschniggs nu publicerade minnen
innehåller flera väsentliga upplysningar rörande
omständigheterna vid Österrikes ockupation
i mars 1938. Man tänker först och främst på
den ganska utförliga ehuru naturligtvis ändå
starkt förkortade relationen av det samtal som
förbundskanslern den 12 febr. 1938 hade med
Hitler på hans Berghof. Gången av samtalet
— som till stor del hade den övliga karaktären
av Führer-monolog — var känd förut, men
formuleringarna är nya. Men dessa minnen
ger också och framför allt en mycket klar bild
av människan Schuschnigg på maktens tinnar
och i fängelsecellen. Denna bild har f. ö. även
den stort politiskt intresse, ty Schuschnigg
regerade ju 1934—38 enväldigt, och hans
personlighet blev därför av stor betydelse för
förloppet. Efter att nu på litterär väg ha stiftat
närmare bekantskap med Kurt von Schuschnigg
säger man sig, att en annan och mera kraftfull
österrikisk politik inte hade varit möjlig under
denna ledning och att det därför måste gå som
det gick.
Ett starkt framträdande drag i Schuschniggs
karaktär är hans fromhet och brinnande önskan
att i varje situation göra det rätta. Det är
betecknande att han som änkling, ett år efter
sin första frus död under en mystisk bilolycka,
inte ansåg sig kunna förena sina öden med en
kvinna som på nytt hade väckt hans kärlek,
emedan det i mångas ögon skulle
kompromettera henne att bli förbundskanslerns fru. Hon
var visserligen skild i laga ordning, dvs
hennes äktenskap hade förklarats upplöst genom
en "rättsligt oantastlig kanonisk process", som
Schuschnigg uttrycker det, men den stora
allmänheten kunde ju inte veta detta utan kunde
förmodas ana politiska intriger bakom
processen, med påföljd att en skugga skulle falla
över damens rykte. Schuschnigg ansåg sig
därför inte kunna ingå nytt äktenskap så länge
han var österrikisk förbundskansler, men så
snart Hitler hade befriat honom från denna
börda skyndade han att söka fullborda sin
jordiska lycka, och genom tillmötesgående
från Gestapos sida ordnades också en vigsel.
Efter något år fick den nya fru Schuschnigg
rätt att dela sin mans fängelse.
Exemplet belyser den skrupulösa
noggrannhet med vilken denne Hamlet i varje särskild
situation söker besvara den alltid lika aktuella
frågan: "Är det rätt?" På det politiska
området hade emellertid Schuschnigg uppställt
vissa postulat, som gjorde det onödigt att ens
ställa den anförda frågan: det var sålunda inte
rätt att föra in Österrike i utrikespolitiska
kombinationer av antitysk tendens, och det var
heller inte rätt att genom väpnat motstånd mot
596
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
